Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insomnade, voro vi omedvetna om vår fara, tills vi väcktes
af en häftig smärta förorsakad af kölden, och då voro vi
redan så styfnade och genomfrusna, att vi saknade kraft
att stiga upp eller ens att röra oss. Vid en senare
jämförelse med våra iakttagelser förnummo vi att alla fyra hade
erfarit samma känsla, nämligen först en häftig smärta såsom
af ett nålsting i hvarje fiber, vidare fullständig frihet från
all sinnesoro, med undantag af en svag förnimmelse af att
något var i olag, och en önskan att stiga upp men utan
tillräcklig kraft att göra det. Denna känsla öfvergick
därefter småningom till en förnimmelse af lugn, ro och
tillfredsställelse, tills slutligen medvetandet helt och hållet
upphörde och vi icke vidare förnummo någon plåga eller
något lidande.
Just då inträffade en tillfällig händelse som räddade
våra lif. M:r Day, som låg på högra ytterkanten, hade
påtagligen hållit sin ena arm upp mot bröstet för att
söka hålla filtarne tätt tryckta mot sig, och då hans
viljekraft icke längre var verksam, gaf armen efter och föll
ned i snön bredvid honom, hvarvid den nakna utsidan af
hans hand genom beröringen med snön väcktes till lif, så
att blodomloppet ånyo kom i gång i hans kropp, hvilket
förorsakade honom en så häftig pina, att han vaknade upp
och snart stod på fötterna igen.
Sålunda voro vi räddade. Det åtgick en lång tid,
innan vi kunde begagna våra lemmar så mycket, att vi
voro i stånd att åter upptända elden, och under den tiden
plågades vi mycket värre än förut. Genom den erfarenhet
jag då gjorde är jag öfvertygad att de, som omkomma
genom förfrysning, gå en mycket lätt död till mötes, emedan
de gradvis försjunka i ett slöhetstillstånd, som döfvar deras
känslor, långt innan lifvet är utslocknadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
