- Project Runeberg -  Minnen /
52

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyndsamt bröto upp och återvände till Red Wing. Med
vår vedhuggning och fru Willards mathållning hade vi
förtjänt så mycket penningar, att vi kunde köpa de för en
inbyggare oundgängligaste sakerna. Sedan vi utrustat oss
härmed och tagit några dagats hvila, hyrde vi åter af John
Day skjuts ut till vårt land. Hundra tusentals emigranter
hafva gjort samma erfarenheter som vi och kunna tillfullo
fatta, huru vi kände oss till mods denna vackra
marsmorgon, då vi begåfvo oss af från Red Wing med en vagn,
fullastad med några på bottnen liggande bräder, kokspisel
och husgerådssaker, dörrar, fönster, en kagge spik, sågar,
spadar, litet förråd af lifsförnödenheter, en eller två sängar
med sängkläder, några koffertar och en liten bur med vår
fläckiga gris uti. Fru Willard, jämte kusken, satt i sätet
med sitt lilla barn i sina armar, hennes man och jag turade
om att gå framför vagnen för att utse den bästa vägen,
John Day skrek till hästarne under skratt och skämt, och
alla voro fulla af hopp, mod och beslutsamhet att öfvervinna
alla hinder och underkufva vildmarken. Snön var nu nästan
borta och luften var vårlik.

Efter tolf timmars ansträngande färd anlände vi till
källan, hvarest vi uppsatte ett provisoriskt skjul af störar
och filtar, mycket liknande indianernas tält. Två af
norrmännen hade åtföljt oss för att vara behjälplige vid
uppförandet af vårt blifvande hus. M:r Day stannade också
ett par dagar för att köra fram timmer med sina hästar.
Redan före den andra dagens afton stod bakre afdelningen
af vår bostad under tak. Mera tid åtgick till
hufvudbyggnaden, som också bestod af ohuggna stockar. Efter
några dagar lemnade oss våra norska vänner och vi fingo
ensamma fullborda hyddan. Detta enkla, tarfliga hus blef
nu under en lång följd af år den omgifvande ortens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free