Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet: Framtidsförhoppningar — Farmlifvet — Norska nybyggare — Emigrantens ställning i början af femtiotalet — Religiösa sammankomster — Nybyggets tillväxt — Vasa township organiseras — En luthersk församling upprättas — Mitt bröllop — Spekulationsfeber — Krisen 1857 — Juridiska studier i Red Wing — Jag blir advokat och county-auditor — Politiska förhållanden 1860 — Krigiska utsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbyta mig en egendom i Red Wing, som då var en
uppblomstrande och framåtgående stad, utbytte vi vår enkla
hydda på den gamla farmen mot ett bättre hus i staden,
hvarest jag öppnade en handelsaffär, som gick med
framgång. Men spekulationsandan låg i luften, och så var redan
före våren 1857 hela varulagret bortbytt mot stadslotter i
två pappersstäder, d. v. s. sådana som blott existerade på
papperet, längre ut i Vestern, deras namn voro Wasioja och
Geneva. Min vän Eustrom hade emellertid anländt från
Boston samma vår med en ung hustru och ett litet barn,
och vi båda med våra familjer och några andra vänner
flyttade till Geneva tidigt på sommaren i akt och mening
att bygga upp en ny stad och hastigt blifva rika. Men
vid den tiden började spekulationens svallvågor att lägga
sig, och nio tiondedelar af de städer och byar som anlagts,
och de stora företag, som satts i gång af entusiaster sådana
som jag, sjönko helt plötsligt samman till ett intet,
däribland äfven Geneva, som ännu i dag icke är större än då
vi lemnade det, så att jag för min del endast med stor
svårighet kunde anskaffa medel att bringa mig själf och
min hustru tillbaka till Vasa. Min vän Eustrom tog
preemptionsland i Geneva och stannade qvar där.
Efter återkomsten till Vasa hösten 1857 och sedan jag
upprättat ett inventarium öfver min egendom, fann jag mig
ega absolut ingenting och dessutom behäftad med en skuld
af nära två tusen dollars i obetalda räntor och inteckningar,
löpande med fem procents månatlig ränta. För att betala
mina skulder måste vi sälja allt hvad vi hade till och med
våra husgerådssaker och möbler samt min hustrus guldur.
Detta var den stora krisen 1857. Den satte allt och alla
i rörelse i hela landet, intet under därför att jag, en
oerfaren och entusiastisk ung man, skulle få lida med så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
