- Project Runeberg -  Minnen /
111

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet: Bevekelsegrunden till mitt deltagande i inbördeskriget — Arbetets ära — Firman Mattson & Webster — Svenske Amerikanaren, dess program och mottagande — Statsemigrationsbyrån i Minnesota — Dess ändamål, arbetsplan och verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En annan liten händelse, som inträffade vid denna tid,
torde intressera läsaren. Den store general Sherman var
på besök i S:t Paul och en festmiddag tillställdes för honom,
vid hvilket tillfälle äfven jag var närvarande. Under
konversationen frågade jag efter den svenske generalen
Stohlbrand. "Känner Ni honom?" utropade Sherman lifligt. "Ja
han är min landsman och vi hafva båda tjänat vid samma
regemente i Sverige", var mitt svar. "Då kan Ni i sanning
vara stolt öfver Er kamrat, ty en tapprare man och bättre
artilleriofficer än general Stohlbrand fanns ej i vår armé".

På samma gång berättade generalen följande:
Stohlbrand hade tjänat i hans kår en längre tid med majors
rang och utfört sådan tjänst, (artillerichef) som vanligen
åligger en öfverste eller brigadgeneral, utan att vinna den
befordran, hvartill hans meriter berättigade honom, emedan
ingen vakans hade uppstått inom det regemente han
tillhörde. Förolämpad häröfver inlemnade Stohlbrand sin
afskedsansökan, hvilken äfven beviljades. Sherman hade dock
i tysthet föresatt sig att ej låta Stohlbrand lemna armén.
Han bad honom därföre vid hemresan taga vägen öfver
Washington, föregifvande att han ville afsända vigtiga
depescher till president Lincoln. I behörig tid anlände
Stohlbrand och framlemnade vid erhållen audiens ett
försegladt paket i Lincolns egen hand. Då denne
genomögnat det samma, räckte han honom sin hand under
utrop: "välkommen general, hur mår Ni"? Stohlbrand,
rättande honom, sade: "Jag är ej general utan endast
major." — "Ni misstar Er", sade Lincoln, "Ni är general",
hvilket han också blef från den stunden. Om några
timmar erhöll han vederbörlig fullmakt samt återvände till
armén med tre graders högre rang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free