- Project Runeberg -  Minnen /
123

(1890) [MARC] [MARC] Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet: Besök i Sverige 1868—69 — Ändamålet med min resa — Erfarenheter och iakttagelser därunder — Olikheten mellan amerikanska och svenska seder — Min födelsebygd — Mottagandet och vistelsen därstädes — Besök i Kristianstad — Besök i Stockholm — Riksdagen — Återresa till Amerika — Tankar och intryck med hänsyn till embetsmannaklassens ställning i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därmed, hon skulle nödgas gå till fots i smutsen och
mörkret. Biljettförsäljaren vägrade på ett ohyfsadt och
förolämpande sätt, sägande att han icke hade tid att uppehålla
sig med hennes struntsaker, så vida hon icke betalade jämna
penningar. Biljettförsäljarne i Sverige ha nämligen rätt
att fordra jämna penningar. Hon bad flere närstående herrar
att vexla hennes lilla silfvermynt, men de vände sig från
henne, liksom fruktade de att besmitta sig genom beröringen
af en så ringa och fattig stackare. Jag hade endast
några större sedlar, och under det den fattiga qvinnan
knuffades bort af den påträngande folkhopen, mottog samme
biljettförsäljare vid första klassens biljettlucka en af mina
sedlar samt räckte mig med den artigaste bugning en hand
full af större och mindre vexelpenningar. Naturligtvis
skaffade jag också qvinnan hennes biljett.

Händelsen var kanske ett enstaka fall, men mig
föreföll den såsom ett slående exempel på skillnaden mellan
amerikanska och svenska seder och artighet. Jag vågar
åtminstone försäkra att vid ingen järnvägsstation eller annan
offentlig plats i hela Förenta Staterna från norr till söder
och från öster till vester skulle en fattig qvinna i liknande
omständigheter en enda minut lemnats utan en vän och
beskyddare. Män af alla klasser från millionären till
dagsverkaren eller till och med dagdrifvaren skulle hafva täflat
med hvarandra att skynda till hennes bistånd.

Strax efter mörkningen for jag förbi mitt gamla hem
vid Önnestad station och anlände kort derefter till
Kristianstad, hvarest jag hade tillbringat fyra år af min
ungdomstid. Det var min afsigt att för denna gång endast färdas
genom staden utan att söka upp några gamla bekanta. Det
var just min trettiosjätte födelsedag, och då jag tänkte på
min familj och mina vänner i det fjärran hemmet, kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free