Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet: Besök i Sverige 1868—69 — Ändamålet med min resa — Erfarenheter och iakttagelser därunder — Olikheten mellan amerikanska och svenska seder — Min födelsebygd — Mottagandet och vistelsen därstädes — Besök i Kristianstad — Besök i Stockholm — Riksdagen — Återresa till Amerika — Tankar och intryck med hänsyn till embetsmannaklassens ställning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina hus ned till vägar och stigar för att uppfånga en skymt
af den återvände långväga resanden. Ja, så stor var
nyfikenheten, att tjänstflickorna hos Nils Bengtsson i Skoglösa
nyårsaftonen drogo lott om hvem som skulle få bära in
kaffet och servera gästerna vid deras ankomst samt sålunda
få tillfälle att först se den amerikanske öfversten. Ett af
fruntimren i familjen berättade mig sedermera att flickan,
då hon återkom till köket, satte från sig brickan med en
min af besviken förväntan och i förtrytsam ton utropade:
"kors i alla tider, han ser ut precis som en annan människa".
Nu följde i Kristianstad och den kringliggande
landsbygden en oafbruten rad af gästvänliga inbjudningar och
festliga tillställningar, som jag alltid skall bevara i tacksam
hågkomst. Jag mottogs med hjärtlighet öfverallt bland folket
af medelklassen, under det de aristokratiska klasserna
på vederbörligt afstånd betraktade mig med köld, och misstro,
såsom de alltid göra med en man af folket, som lyckats
genom egna ansträngningar lyfta sig öfver gränserna af
hvad de skulle kalla hans rättmätiga eller lagliga ställning,
eller med andra ord hvad vi kalla en "self-made" man.
Mitt enkla namn och mina ringa förfäder och härstamning
voro i deras ögon ett större fel än att det någonsin skulle
kunna glömmas. Detta bekymrade mig dock icke det ringaste,
ty jag sökte ingen gunst eller erkännande från de
store, utan fann nog och öfvernog af tillfredsställelse i det
hjärtliga välkomnande jag rönte från medelklassen.
I februari besökte jag Stockholm i sällskap med min
vän Nils Bengtson. Det var första gången jag såg Sveriges
hufvudstad, och liksom alla andra resande blef jag hänförd
af dess skönhet samt glada och festliga folk- och sällskapslif.
Riksdagen var samlad, landtmannapartiet var just då i sin
glansperiod, och i egenskap af liberal från Amerika mottogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
