Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet: Besök i Sverige 1868—69 — Ändamålet med min resa — Erfarenheter och iakttagelser därunder — Olikheten mellan amerikanska och svenska seder — Min födelsebygd — Mottagandet och vistelsen därstädes — Besök i Kristianstad — Besök i Stockholm — Riksdagen — Återresa till Amerika — Tankar och intryck med hänsyn till embetsmannaklassens ställning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag under många år varit medlem af frimurareorden
i Amerika och därstädes stigit till de högsta graderna
inom densamma, mottogs jag med full stat och öfliga
ceremonier i skånska frimurarelogen i Kristianstad, och på
långfredagen, om jag icke missminner mig, vederfors mig
den äran att få gå i frimurarbrödernas procession emellan
provinsens två högste frimurare, de åldrige bröderna
baronerna Rålamb, af hvilka den ene varit hofmarskalk och
den andre öfverjägmästare och hvilka voro klädde i lysande
uniformer, under det däremot jag endast var iklädd min
enkla svarta frackdrägt. Processionen tågade från logen
till kapellet, som var beläget endast ett halft qvarter
därifrån vid samma gata, men oaktadt den visade sig endast
för en kort stund, hade en stor folkhop samlats för att se
den hemlighetsfulla orden, och jag märkte många yttringar
af tillfredsställelse från folkmassans sida öfver den heder
som bevisades mig och som från de fleste frimurarebrödernas
sida var uppriktig och hjärtlig, under det, enligt hvad jag
har anledning tro, några af de adlige bröderna i tysthet
sväljde en grymtning öfver uppkomlingen, som ordens stränga
regler åtminstone för den dagen hade tillerkännt en högre
ställning och rang, än de fleste af dem någonsin kunde
hoppas uppnå.
Tiden gick emellertid med snabba steg och skarorna
af folk, som ämnade utvandra i mitt sällskap, förökades
dagligen, så att de omöjligen kunde få plats på en ångare,
hvarföre i början af april ett stort sällskap i förväg
afskickades från Helsingborg till Minnesota under ledning af
mitt ombud kapten Lindborg, en veteran från de engelsk-ryska
och amerikanska krigen. Några veckor senare begaf
äfven jag mig i väg öfver Atlanten med ett sällskap af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
