- Project Runeberg -  Minnen /
171

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet: Jag utnämnes till generalkonsul i Indien — Attentatet mot Garfield — Afresan till Indien — Uppehåll i Chicago och Washington — Paris och Versailles — Rom — Neapel — Pompeji — Från Neapel till Alexandria — Intressanta bekantskaper under färden — Första intrycket af Egypten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vi fingo icke inträda i det inre rummet, som var
afskildt från det yttre endast genom ett förhänge, men ännu
kan jag tydligt för mina ögon återkalla bilden af presidentens
maka, då hon med uttrycket af det djupaste lidande,
tillgifvenhet och hopp i sitt ansigte trädde ut ur det inre
rummet och omtalade för oss att den sjuke hade förtärt
några skedblad buljong samt nu kände sig mycket bättre
och helt säkert skulle bli frisk igen. Sålunda byggas ofta
af lifvet och hoppet slott i luften, hvilka endast äro
bestämda att nedrifvas af ödets hårda hand.

Då den ångare, som förde oss öfver Atlanten, tio dagar
senare lade till vid kusten af Irland, var den första nyhet,
som de oroliga passagerarne inhemtade, den att presidenten
ännu lefde och hade blifvit förd till en plats vid
hafskusten.

Resan öfver hafvet från New-York till Liverpool var
i alla hänseenden en lustresa och gynnades af det härligaste
väder. Ombord å Hvita Stjärnliniens ångare "Celtic", ett
palats i sitt slag, hade den resande allt hvad han kunde
önska sig i fråga om soliditet, snabbhet, säkerhet, ordning,
beqvämlighet och ett godt bemötande.

Den nionde september anlände jag till Paris. Det
förekom mig, som vore det blott ett par dagar, sedan jag
satt i det vänliga laget i Chicago bland gamla pröfvade
vänner, hvilkas hjärtliga afskedshelsningar ännu ljödo som
ett eko i mina öron — eller kanske var det i hjärtat, och
dock befann jag mig redan i den tredje franska republikens
stora, sköna och glada hufvudstad.

Ja tiden hade till och med tillåtit kortare uppehåll i
de större städer, genom hvilka min resa gått. Hvar och
en af dem hade hos mig qvarlemnat ett särskildt intryck,
ty ehuru alla större städer ha en viss likhet med


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free