Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet: Jag utnämnes till generalkonsul i Indien — Attentatet mot Garfield — Afresan till Indien — Uppehåll i Chicago och Washington — Paris och Versailles — Rom — Neapel — Pompeji — Från Neapel till Alexandria — Intressanta bekantskaper under färden — Första intrycket af Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru han då endast var trettio år gammal. Men plötsligt
hade han gripits af religiös entusiasm samt uppgifvit sitt
lysande familjenamn, försakat sin förmögenhet, sina
värdigheter och sina glänsande framtidsutsigter i hären för att
blifva prest. Efter tvänne års teologiska studier hade han
blifvit ordinerad och ingått i jesuiterorden. Nu hade han
fått befallning att förse sig med en fullständig uppsättning
af vetenskapliga instrument och därmed begifva sig till
Kairo i Egypten, hvarest han skulle få mottaga vidare
förhållningsorder.
Jag samtalade ganska mycket med denne man. Han
talade naturligtvis engelska och dessutom nästan alla andra
europeiska språk, han var icke någon fanatiker eller sjuklig
svärmare utan en fulländad världsman, som hade sett och
lärt känna världen, åtnjutit dess hedersbetygelser och smakat
dess lockelser samt var frisinnad och tolerant, påtagligen i
lika hög grad som jag själf. Och denne man begaf sig till
skådeplatsen för en verksamhet, om hvars beskaffenhet han
icke hade den aflägsnaste föreställning och om platsen för
hvilken han sväfvade i fullkomlig okunnighet. Möjligen
väntade honom en ärofull befattning som professor vid
något universitet, eller ock hade han att som en stilla
iakttagare af något naturfenomen i vetenskapens intresse
begifva sig till en enslig bergshöjd eller ock att gå som
missionär bland vildar i en lifsfarlig ödemark eller något
osundt, af vilda busksnår öfvervuxet land, hvarest han blefve
afstängd från allt umgänge med civiliserade människor och
beröfvad alla de beqvämligheter, hvarvid han under sitt
föregående lif varit van. Men likväl gick han lugnt och
med gladt mod till sitt arbete, fullkomligt obekymrad om
hvad det än månde blifva, orubblig i medvetandet att han
vore stadd på pligtens väg för att utföra det, som Gud hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
