- Project Runeberg -  Minnen /
247

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet: Nimtulaghat — Likbränning i Indien — Parsernas begrafningssätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


qvinna anser sig själf och anses af andra lycklig, som får
undergå "sati", det vill säga lefvande brännas på mannens
bål, emedan hon därigenom bereder sig en säker lycka i
det tillkommande lifvet. Så starkt kan religiös entusiasm
ännu i denna dag inverka t. o. m. på ett förståndigt och
civiliseradt folk.

Man föreställer sig vanligen den indiska likbränningen
som en storartad ceremoni, såsom t. ex. ett stort högt bål,
en stark hetta, som håller en andäktig människoskara på
behörigt afstånd o. s. v. Men så är icke förhållandet, utan
borde man snarare, om man frånräknar de sörjande
slägtingarnes närvaro, föreställa sig ett tjog uppsluppna soldater
omkring lägerelden, halstrande bytet efter nattens ströftåg
— en gris eller ett köttstycke.

Ett helt olika begrafningssätt användes af parserna,
som härstamma från de gamle perserna och bo i vestra
delen af Indien, dit de fördrifvits från Iran af
muhammedanerna. De äro anhängare af Zoroasters religion och
eldsdyrkare. De betrakta jorden, luften, vattnet och elden
såsom heliga ting, ett lik däremot såsom något orent, hvarföre
de icke vilja befläcka elden genom att bränna den döda
kroppen, ej heller orena jorden eller hafvet genom att
begrafva dem där. I stället utsätta de liken i fria luften att
förtäras af roffåglar.

För detta ändamål användas torn af sten, å hvilkas
toppar är ett gallerverk, hvarå de döda kropparne läggas.
I en af förstäderna till Bombay finnas tre sådana torn
uppförda å Malabar Hill. De kallas "tystnadens torn".
Hvartdera af dessa torn har endast en ingång och de äro blott
tjugo fot höga. Stora skaror af gamar och korpar omgifva
dem och sitta på palmträdens grenar i närheten. Så snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free