- Project Runeberg -  Minnen /
365

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet: Återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tempelgårdar. Lycklig den, som då kan blicka tillbaka i
denna minnenas tysta värld och där finna lugn och njutning.

Under tidens gång försvinna för vandrarens blick de
föremål, som en gång gjort lifvet lätt och gladt, men minnet
qvarblifver trofast till det sista, och i dess spegel ser man
det förflutna å nyo lefva. Mina minnen äro rika och
angenäma, och de ljufvaste bland dem äro barndomens i det
alltid kära gamla fäderneslandet. Dessa minnen kunna
aldrig dö, de hafva ej ens förbleknat under ett långt lifs
skiftesrika öden, utan de lefva ännu med oförminskad styrka,
och med dem följer en varm längtan att ännu en gång få
skåda de platser, som de återkalla, för att åtminstone en
liten stund få hvila där.

Det finnes ingen fläck på jorden kärare för dessa mina
minnen och till hvilken jag mera längtar att få göra ännu
en vallfärd än den plats, hvarest mitt enkla barndomshem
stod — det ärorika gamla Sverige.

Det är icke för dess granna slott och fina sällskapslif,
icke för dess forna hjältedater, icke ens för dess härliga
natur, som jag längtar dit, — nej, de punkter därstädes,
som hägra skönast för mitt minne, äro marken som min
fader plöjde, trädgården som min moder planterade, den
enkla stugan som de byggde — allt då jag som barn gick
vid deras sida —, träd, buskar, stenar, bäckar, hvarvid jag
lekte, samt det goda, redbara, enkla folk af
odalmannastam, som jag först lärde värdera och älska.

Och jag vill ej säga farväl till detta folk och dessa
ställen utan ett ljuft hopp att än en gång få skåda dem —
i verkligheten och ej blott i mina minnen.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free