- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
11

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

tens mörker och en tjock hafsdimma gjorde att de icke
blefvo upptäckte. Deras förföljare aflägsnade sig, och med
förtviflans styrka rodde flyktingarne åt motsatt håll. De hade
likväl ej rätt beräknat hvarken afståndet till den Svenska
kusten, ej heller den kosa de måste styra för att uppnå den.
Vinden begynte blåsa, och det fordrades hela deras
ansträngning för att föra den lilla farkosten mellan vågorna. Efter
ett par dagars rodd upptäckte de land; öfvertygade om att
det var Sverige, kände de sina krafter lifvas. De fingo i
sigte en fästning, bortom hvilken de ämnade landstiga.
Slutligen kommo de den så nära att de kunde urskilja
soldaterna på vallarna. Då först upptäckte de sitt misstag: det
var ryska uniformer, de voro vid Cronstedt. Den lilla
fiskarbåten, hvilken icke uppväckte någon misstanka, lade åter ut
till sjös; de matta händerna måste åter kämpa med de
skummande vågorna. Efter några dagar uppnådde de uttröttade
och uthungrade liffländska flyktingarne roslagska
skärgården, der välvilliga menniskor togo dem i sin tjenst
Christine var då 17 år, och jemte en annan af sina kamrater
blef hon upptagen i min svärfars hus. Hon hade således
allaredan i min husfrus spädare ålder omgifvit henne och var
henne särdeles tillgifven. När min svärfar dog, ville hon ej
skiljas från familjen, utan åtföljde den till Upsala. Då det
sedan blef fråga om vår utflyttning till Amerika, erbjöd hon
sig frivilligt att blifva min hustru följaktig. Hon var
sannerligen icke det minst dyrbara som medfördes ur
föräldrahemmet Den fordna trälen i Liffland skulle nu blifva
med-borgarinna i det fria Amerika. Mera som vän än tjenare
satt hon vid vår sida, och förberedda på den republikanska
jemtikheten, hade vi allaredan nedrifvit något af
ståndskillnadens råmärken, hvaraf äfven hennes trohet och
tillgifvenhet, hennes ordentliga, städade uppförande och hennes goda
naturliga anlag gjorde henne förtjent

Sällskapet t vagnen består således af oss fem personer;
men vid sidan af densamma springer ännu en följeslagare,
som icke heller får förglömmas, nemligen hunden Fille, en
god jagthund, som Carl förskaffat sig, men hvilken, ännu
något ovan vid sin nya husbonde, tyckes alldeles icke ega
någon utvandringslust, utan måftte föras i band för att
uppnå frihetens land, der vi förutse för honom en vidsträckt
verksamhet ibland skogens vildbråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free