- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
18

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

’enade mig och dem, med hvilka jag i fäderneslandet stod
i närmare förbindelse.

Och så äro vi då ändtligen om bord. Leende ser jag
Carl och Iwar inqvartera sig i den yttre kajutan, med
förklaring att här skola de få riktigt trefligt Litet mer van
vid sjölifvet än de, vet jag huru, thy värr, sjögången ofta
gör att trefnaden kantrar öfver ända. Under det vi som
bäst äro sysselsatta att sätta oss i ordning i vår flytande
bostad, öfverraskas vi af ännu en passagerare, som särskildt
med rederiet ackoderat om öfverresan till NewYork. Med
Wilhelm Polman, f. d. studerande af Westmanian ds och
Dala nation, hade jag för några år sedan i Upsala gjort en
bekantskap, som det nu blef mig kärt att förnya. Efter att
hafva tagit Med. Phil. examen, hade han genomgått den
vanliga praktiska kursen på garnisonssjukhuset i Stockholm;
möjligen inträffande händelser kunna göra det godt, att om
bord hafva en person med någorlunda medicinsk erfarenhet.

Allt är lif och rörlighet om bord. Matroserna äro
sysselsatta med att slå under seglen och med hvarjehanda andra
arbeten för att snart få allt klart att gå till segels. De gapa
emellanåt på de anlände passagerarne, undrande om ej möjligen
de kunna få sin andel i något af de krus och ankare, hvilka
de nyss voro behjelplige att langa öfver. relingen. Vetande
bruket under dylika omständigheter, och inseende dessutom
huru godt det är för passagerare, synnerligen under en längre
sjöresa, att stå väl hos besättningen, hvilken med mången
liten tjenst och uppmärksamhet är i tillfälle att ganska
mycket bidraga till trefnaden om bord, låta vi slå upp ett par
buteljer, och manskapet dröjer ej länge att infinna sig
akterut, der den ene presenterar den andre under rätt roliga, för
sjömansspråket egendomliga infall. De tömma glaset för en
lycklig resa, och hasta åter till sina arbeten, under det vi
vandra af och an på det rymliga däcket, sökande att göra
oss hemmastadde med vår omgifning. Der introducerar den
garpla kocken, eller ålderman som han här tituleras, Christine
i kabyssen och gör henne förtrolig med dervarande anstalter;
der berättar en väderbiten matros i äkta sjömanstil diverse
sannsagor om skeppsbrott och andra underliga sjöäfventyr
för en lyssnande jungman, som nu skall göra sin1 första
sjöresa, och under det han tillhandagår den andre i arbetet,
rekrytmessigt rör sig i sina ännu otjärade bussaronger. Der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free