Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
gar på ett land, vid hvilket man med öfverdrifna anspråk på
egen framgång fästat begreppet om idel förträfflighet också
i allt annat
Äfven jag kunde ej afhålla mig ifrån att i den första
Amerikanaren, som helsade oss välkomna till den nja
verlden, föreställa mig på sätt och vis en slags representant af
det folk, bland hvilket jag nu gick att lefva och bo. Jag
måste erkänna att intrycket var långt ifrån obehagligt Det
var uti hans väsende någonting bestämdt och allvarligt, men
tillika godmodigt När han tog kommando öfver skeppet,
skedde det med en lugn sjelftillit, och icke utan, som det
tycktes, en viss känsla af egen öfverlägsenhet Hvad som
isynnerhet fäste min uppmärksamhet’var hans snygghet Han
hade i mer än 14 dagar flackat omkring på sjön; lotsbåtens
lilla kajuta kunde visserligen icke erbjuda något godt
utrymme för en särdeles omsorgsfull toUett: men likväl var
han väl rakad, den blåa fracken var utan både dam och
fläckar, och under den öppna vesten framstack en fin, hvit
och välstruken skjorta.
Klockan 4 på eftermiddagen fingo vi sigte af land, men
det låg ännu som ett moln vid horizonten, och aftonen
inbröt innan vi kunde närmare skönja dess stränder.
Emellertid var glädjen öfver att vara så nära vårt mål, något som
icke låter sig beskrifvas. Vi började redan bereda oss till
att lemna de plankor, inom hvilka vi så länge varit
instängda. Reskläderna nedpackades och andra upptogos i
beredskap för morgondagen. Vår egen proviant hade för ett par
veckor sedan tagit slut, och om skeppet i detta afseende
varit lika knappt utrustadt som vi, och vår goda kapten ej
visat oss en gästfrihet, för hvilken vi ej nog kunna tacka
honom, så hade vi kommit att stå oss ganska illa.
Emellertid kände magen en viss trängtan efter något annat än
ärter och fläsk, och man längtade att få äta ett mål utan
att vara omgifven af en "skåpluktande matsäcks atmosfer",
och utan att löpa fara att spilla hela anrättningen öfver sig.
Glädjen att snart få sätta foten på terrafrma^ utgjordes
sannerligen icke minst af förhoppningen om en god roastbeef,
ett godt glas mjölk och dessutom åtskilliga af alla de
herrliga och sällsynta frukter, som vår inbillning målade oss i
den nya verlden.
Vi kunde ej förmå oss, att denna natt gå till hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
