- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
37

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

den. Många af dem sakna medel att vidare fortsätta resan.
I så fall hjelpas de ofta af staden och af enskilda personer,
hvilka mången gång till transportkompanierna betala de
fat-tigares resekostnadl). Eller derest de qvarstanna -i New
York, och om de ega förmåga och vilja att arbeta, felas dem
sällan tillfälle dertill. De i New York bosatte Européer af
handtverks- och arbetsklassen, med hvilka jag händelsevis
sammanträffade, sade mig nästan alla, att de slogo sig bra
ut, och många af dem hade likväl talrika familjer att
underhålla.

Under min vistelse i New York erfor jag i sanning så
ringa af umgängeslifvet derstädes, att jag föga derom kan
yttra mig. I det Boardinghouåe, der vi uppehöllo oss, och
hvilket, som jag förut anmärkt, ingalunda hörde till de bästa,
borde jag haft tillfälle att betrakta den stora råhet i seder och
bristande lefnadsvett, som så många lägga Amerikanaren till
last. Jag måste erkänna, att jag icke fann någon billig grund
till en sådan klagan. Så väl af hvad jag der såg, som af
hvad jag kan sluta af vårt umgänge under den långa resan
till Vestern, tror jag ingalunda att Amerikanaren gifver någon
annan nation efter i bildning och umgängeston. Vår
ställning har gjort, att vi hittills endast kommit i beröring med
hvad vi gerna kunna kalla de lägre samhällsklasserna; men
det är just hos dem, som de nationella egenheterna mest
uppenbara sig och träda i dagen. Jag kan icke neka till,
att det hos dessa är mycket som stöter dem, hvilka i Europa
varit vane vid helt andra förhållanden och vid ett annat
umgängeslif. Men skulle vi finna oss mindre generade, om
vi t. ex. i Sverige för en längre tid skulle lefva tillsammans
med den lägre arbetande klassen, på samma fot med den
och i en ställning med densamma jemngod? De
Amerikanare, hvilkas uppförande vanligtvis såra den vid finare
umgängesförhållanden vanda europeiska resanden, tillhöra för

1) Den medellösa arbetsklassen må dock i sina utvandringsplaner icke förlita sig
pà en dylik hjelpsamhet Den kan icke räcka till åt alla. Och äfven om den på
penningar utblottade utvandraren lyckas att i New York för sig och sin familj tigga
sig till fri resa inåt Vestern; så må han derföre icke tro» att hans bekymmer hafva en
ända. Med alla de fördelar Amerika erbjuder, så får man dock icke vänta, att det
genast i ögonblicket skall gifva hus och hem och föda åt de många, som
obetänksamt och utan alla tillgångar hasta dit öfver, troende att der stekta sparfvar straxt
skola flyga dem i munnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free