- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
54

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

54

af emigranten får lof att erlägga en ytterligare afgift, såsom
för öfvervigt af saker, eller något dylikt, och hvilka
fordringar han måste efterkomma, hellre än att, uppehållen på en
alldeles främmande ort, blottställa sig för ännu större
omkostnader ’).

Vi uppgjorde slutligen ackord med ett sådant
transportkompani, som förband sig att fortskaffa oss ända till Chicago
för 12 dollars person. Det var i sanning, som man säger, ett

1) Nu mera hafva landets och städernas auktoriteter vidtagit de mest berömliga
åtgärder för att skydda emigranterne för knep och bedrägerier, så att om dessa nu
låta lura sig, hafva de att skylla sig sjelfve. För det första stå transport-kompanierna
under en strängare uppsigt De ställas till ansvar för det minsta bedrägliga
förhållande och dömas att betala all den ersättning, hvartill utvandraren i så fall kan
vara berättigad. Deras runners eller agenter äro nu i sjelfva verket också en slags
offentlige tjenstemän, lydande under den bureau, som är inrättad enkom för att taga
befattning med allt, hvad som står i sammanhang med utvandringen, underrätta sig om
de ankommande främlingarnes behof och reseplaner, söka afhjelpa de förra och
biträda dem i de sednare. Allt detta sker under den noggrannaste kontroll, så att nu
mera utvandraren icke gerna kan blifva lidande, äfven om han på stället icke har
någon enda bekant eller vän, med hvilken han kan rådgöra. Vid emigrantskeppens
ankomst är hvarje annan, än dessa ansvarsskyldige agenter, som stå under the State
Emigrations Comissioner’s
uppsigt, vid laga straff förbjuden att gå om bord och
underhandla med passagerarne. Emigrant-kommissarierna sjelfva innfinna sig, för att
efterfråga helsotillståndet ibland utvandrarne. De sjuke föras till hospitalerna, der all
möjlig vård och skötsel gifvas dem, till dess de åter äro i stånd att fortsätta resan.
De andra kunna, om de så önska, få tillsvidare inqvartera sig i den så kallade Castle
Garden
, fordom ett kastell, men sedan användt såsom en rymlig lokal för hvarjehanda
offentliga nöjen och sammankomster, och till förfriskningsställe för promenerande i
den väl anlagda, omgifvande parken. Hela denna lokal är nu upplåten till
Emigranternas disposition, der de kunna vara förvissade om ett godt bemötande, och der de
icke äro utsatte för några prejerier. De inqvartera sig dock oftast på de vanliga
emigrant-värdshusen och boardinghouses i staden, hvilkas värdar likväl nu mera icke
ega rättighet att lägga embargo på någon emigrants bagage såsom betalning för den
skuld, hvilken denne möjligen kan hafva åsamkat sig, — ett medel, som ofta förut
begagnades endast såsom en förevändning att plundra utvandrarne, hvilka någon gång i
sin landstignings-glädje bestodo och åtnjöto traktamenter, dem de sedan, komne till
besinning, dyrt fingo umgälla. Naturligtvis äro alla dessa de offentliga
myndigheternas åtgärder att skydda utvandraren och vara honom behjelplig i hans mången gång
nödställda belägenhet, då han först anländer till ett för honom alldeles främmande
land, med hvars språk han måhända är helt och hållet obekant, otillräckliga att i
hvarje enskildt fall afhjelpa nöden och bistå i all den förlägenhet, hvari så många
obetänksamt hafva störtat sig. Vi behöfva härvid blott tänka på den ofantliga mängd
menniskor, som under de sednare åren från Europa utvandrat till Förenta Staterna,
och af hvilka de flesta hafva ringa eller inga tillgångar, då de der landstiga. År
1852 t ex. belöpte sig utvandringen till 398,470, hvaraf ensamt i New York landade
304,879.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free