- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
55

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

sjungande pris. Att för 48 Rdr svenskt få tillryggalägga en
sträcka af ungefär 250 svenska mil! Agenten förde oss om
bord på den ångbåt, som om ett par dagar skulle föra oss
till Albany. Han visade oss den högst smakfullt inredda
och prydliga salongen, i hvilken vi skulle få färdas denna del
af resan, förtigande likväl, att ifrån Albany hade vi att vänta
oss helt andra beqvämligheter. Men för detta låga pris kunde
vi också icke göra räkning på att å insjöarne få första
kajut-plats, med hvilken alltid för samma betalning följer vivre om
bord. Vi hade emellertid vårt nöje af att låta honom,
såsom till lockmat för oss, utpeka alla taflor, trymåer,
förgyllningar, soffor och fåtöljer, som prydde den rymliga salongen i
den ångbåt, om bord på hvilken vi ganska väl visste, att vi ej
skulle tillbringa mer än 10 à 12 timmar, och således en
ganska kort tid njuta af all denna herrlighet. För våra
saker, hette det, skulle vi ej betala någon öfvervigt. Brodell
bad oss likväl alldeles icke bygga härpå, utan vore det
ganska säkert, att Erie-kanalbolaget och ångbåtarne på sjöarne
kommo i detta fall att stå på sin rätt. Vi fingo också
sedermera erfara det. Emellertid ansåg vår vän Brodell priset
under alla omständigheter ganska billigt, ja, så billigt, att det
kom honom att misstänka, det nämnde
transportkompani aldrig skulle kunna uppfylla den med oss ingångna
öfverenskommelsen. Han förutsåg att med de biljetter, vi
erhöllo, hinder skulle någonstädes möta för fortsättningen af
resan; och för att om möjligt i den händelsen förskaffa oss
ersättning, lät han agenten i sina böcker qvittera den
summa, denne af oss bekommit, emot förbindelse att fortskaffa
oss till Chicago — ett försigtighetsmått som sedermera
befanns vara ganska nödvändigt.

Vi besökte ännu en gång skeppet Minnet, som, oaktadt
den långvariga resan, likväl genom kaptenens oss visade
godhet, och besättningens villighet och uppmärksamhet emot
oss, hade blifvit oss ett verkligen kärt minne. I en utländsk
hamn har man en slags förkärlek för det fartyg, på hvilket
man lemnat hemmets strand; det är liksom en brygga
mellan denna och den främmande stranden; och isynnerhet efter
en längre sjöresa, är det nästan som stode man i ett
förtroligt familjeförhållande till hela besättningen. Under vår
vistelse i New York gjorde vi dagligen ett besök om bord,
utan att så noga veta hvarföre. Det var icke utan rörelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free