- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
56

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

som vi nu sade besättningen vårt farväl, d. v. s. de fá af
dem, som ännu voro qvar, ty de fleste hade allaredan, såsom
så ofta sker i de amerikanska hamnarne, rymt, för att i
Förenta Staternas handelsflotta tjena för bättre kost och sold.
Vi förnummo sedermera att af hela besättningen slutligen
blott en enda man stod åter. Att söka reklamera rymmarne
tjenar till intet En kapten har under sådana
omständigheter ingenting annat att göra, än att rafsa ihop en ny
besättning af alla färger och tungomål.

Den 17 September sent på aftonen gingo vi om bord
på ångbåten Rochester, en af dessa fartyg, särskildt bygda
för trafiken på de stora floderna, om hvilka Arfwedson i sin
trogna och af inga fördomar dikterade beskrifning om Arne-*
rika säger, att "ingenting kan öfverträffa dem i prakt, och
att de, som vi hafva i Europa, äro lika mycket efter dessa i
storlek och prydlighet, som en Roslagsskuta, jemförd med
ett Gefleskepp.u

Jag kunde likväl denna gång icke egna någon särdeles
uppmärksamhet hvarken åt det gigantiska maskineriet, eller
åt den smakfulla och dyrbara möbleringen i kajutorna. Så
länge jag lefver, glömmer jag aldrig denna natt på
Hudsonfloden, hvars herrliga stränder mörker och dimma gjorde det
omöjligt för oss att betrakta. Ett hällande regn tvingade oss
dessutom snart att hålla oss under däck. Höst-stormen hven
omkring de stora skorstenarne, ur hvilka uppstego tjocka,
hvirflande rökmassor, som för mina ögon hade något hemskt
och hotande. Våra många kistor och koffertar hade kastats
än hit och än dit, så att det föreföll mig som en särdeles
underlig skickelse, om vi i detta hvimmel och i dessa
pyramider af uppstapladt frakt- och passageraregods någonsin
skulle få reda på dem igen och icke få dem bortbytta. Vi
försökte att i detta kaos leta oss till en skymt af åtminstone
några af våra effekter, för att veta hvar vi vid landstigningen
morgonen derpå skulle kunna få fatt i dem; men förgäfves.
Det var som att leta efter en knappnål i en stångj ernssmedja.

Ångbåten var fullproppad af folk utaf diverse klasser
och kulörer. Mig föreföll allt om bord som ett oredigt
hvimmel. Man trängdes och knuffades om hvarandra, såsom
gällde det lifvet En viss fruktan öfverföll mig. Jag kände
mig liksom rädd, utan att egentligen veta för hvad. Det
var som om denna omgifning uppväckte för min fantasi hvarje-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free