- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
65

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

des, för att i förhållande till tyngd, och förnfodligen äfven
djupgående, erlägga den kanalbolaget tillfallande tullafgift,
som är nödvändig för kanalens underhåll. Vidare gjordes
långa uppehåll vid slussar och alla små köpingar, som vi
hade att passera.

Icke förr än kl. 2 på eftermiddagen anlände vi till en
liten stad, Schenectady, endast 30 mil från Albany, belägen
på stranden af den vackra Mohawk-floden. Den eger
närmare 7000 innevånare, har åtskilliga enkelt byggda kyrkor,
och ser för öfrigt ganska nätt och treflig ut, ehuru man
kunde till sin fulla belåtenhet hafva tagit den i ögnàsigte på
långt mindre tid, än dertill skänktes oss. Vi blefvo
nemligen här, af hvad orsak vet jag icke, uppehållna ända till
kl. 9 på aftonen. Passagerarne i karlsalongen hade under
tiden ytterligare ökats, så att nu voro vi just fulla antalet
för att upptaga alla de 18 sänghyllorna. Jag lyckades
genom en särskild öfverenskommelse med uppassaren betinga
mig en bädd på några stolar, der jag hvarken riskerade att
sparka någon af fruntimmerna i hufvudet, och sålunda på
nytt blifva kittlad under fötterna, ej heller var utsatt för att
någon kunde ramla öfver mig.

Så länge som möjligt vandrade vi på däck, der dock
de låga bryggorna, under hvilka vi hade att färdas, och
dervid vi tvingades att kasta oss framstupa på det fuktiga
däcket, så väl som den ohälsosamma töckniga nattluften samt
den högst oharmoniska syrsmusiken från stranden, gjorde
promenaden mindre angenäm. Vi hade slutligen intet
annat råd, än att åter begifva oss till hvila — om hvila
någonsin finns om bord på en amerikansk kanalbåt, annat än då
denna om dagen, för 4 eller 5 timmars tid, stannar vid
bryggan i någon liten ännu i kolt uppåtsträfvande stad-unge, dä
man möjligen helt ogenerad för det öfriga sällskapet, kan
sträcka sig i sin fulla längd på soffan i kajutan.

Under natten anlände ytterligare några passagerare, och
nu togos bord, golf och stolar i anspråk. Jemte mig
placerades en person, hvars hela yttre var af den beskaffenhet,
att om han någonstädes i Sverige anhållit om herberge, det
aldrig kommit i fråga annat än att lägga honom i
drängstugan. Grannskapet var sannerligen långt ifrån trefligt.
Tvingad att maka hela min bädd och mig sjelf något åt
sidan, och dessutom icke särdeles belåten med att hafva blif-

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free