- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
66

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

vit störd i min slummer, kunde jag icke återhålla mitt
dåliga lynne, hvilket gaf anledning till en ordvexling mellan
mig och min granne, till all lycka lika obegriplig för den ena
parten som för den andra. Jag tyckte mannen kom i en
alltför nära beröring med de stolar, hvilka jag ansåg mig
berättigad att ensam disponera. Detta förorsakade åtskilliga
knuffningar 9ch puffningar, mera begripliga än min engelska,
och det är osäkert, bnruvida vi ej slutligen kommit att
uppföra en scen ur representant-församlingen, hade ej
kanalbåten, med en häftighet, som gjorde att jag trodde den skulle
krossas som ett äggskal, stött emot en annan, hvarvid stolar,
bäddar och deras innehafvare kastades om hvarandra, och
den i taket hängande lampan nedföll, gjutande öfver oss hela
sitt oljeförråd. Det var visserligen olja på elden, men had©
dock icke den vanliga verkan. I allt elände kunde jag icke
afhålla mig ifrån att skratta, och# tyckte mig i mörkret
förnimma att min. antagonist gjorde detsamma, hvarefter vi hvar
för sig under det återstående af natten sökte att realisera
sanningen af det svenska ordspråket: "är sämjan god, så är
rummet godt."

Men jag vill icke längre sysselsätta mig med att
återkalla de nattliga uppträdena på Erie kanal. Man har nog
af att hafva upplefvat dem. I förbigående vill jag blott
nämna, på det att läsaren må kunna göra sig en lifligare
föreställning om detta sätt att resa (som, tack vare jernvägarne,
nu mera sällan anlitas ocl^ hvarifrån äfven de europeiska
emigranterna nu äro befriade), att under några nätter damernas)
territorium utvidgades 3 à 4 fot inpå herrarnes, då det var
exempel på, att i det lilla täppta rummet bakom de röda
med knappnålar sammanfogade gardinerna, icke mindre än
19 olyckliga qvinnosjälar våndades såsom i en skärseld.

Nätternas obehag ersattes dock rikligen af de
natursköna, bördiga och herrliga trakter, som under dagens lopp
fägnade ögat. Det var onekligen den bästa årstid för en
sådan resa. De kyliga nätterna hade redan fördrifvit dé
härar af moskitos, hvilka eljest under sommaren jemte den
brännande solhettan måtte göra detta sätt att färdas nästan
lik¾i odrägligt om dagen som om natten. Blott en och
annan af dessa så mycket omtalade amerikanska plågoandar
fann om nätterna väg in i vår ugnheta kajuta. De äro
alldeles icke af någon ovanlig storlek, ej större än våra van-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free