- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
86

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

ännu är mycket af dessa elementer, som behöfva ordnas eller
rättare bringas under en tillbörlig kontroll. Den lifliga
segelfarten på de stora insjöafne och floderna, är onekligen ännu
förenad med faror, som en större uppsigt och omtanka å
vederbörandes sida åtminstone till en del borde kunna
förekomma. Brist på goda hamnar på dessa farvatten gör att
en mängd fartyg hvarje år, under de förfärliga stormar som
här rasa, stranda och gå förlorade. Bristande försigtighet
om bord på sjelfva ångbåtarne, och bristande
ansvarsskyldighet hos dem, hvilkas slarf eller uraktlåtenhet förvålla
olyckshändelserna, göra, att tid efter annan man får höra de mest
hjertslitande beskrifningar öfver ångbåtar, som med
hundradetals passagerare uppbrunnit eller sprungit i luften.

Några timmar före vår afresa till Buffalo spridde sig
det ryktet, som sedermera, thy värr, befanns vara allt för
sannt, att den ångbåt, som, dagen efter vår ankomst, med en
del emigranter afgick till städerna på kusten af
Michigan-sjön, och på hvilket vårt transport-kompani, jag vet icke
på hvad grund, oaktadt min anhållan derom, vägrade att
låta oss få embarkera, hade totalt förolyckats. Utaf flera
hundrade passagerare och den talrika besättningen voro
endast 3 personer undkomna med lifvet Ibland dem som
sålunda här fingo en oförmodad graf, voro troligen många,
med hvilka vi under färden på kanalen sammanträffat
Säkert hade mången af dem, som med oss delade samma
båt och samma kajuta, dem vi så ofta hörde med glada
förhoppningar tala om det blifvande hemmet i det rika landet
i vester, om sina planer för jordisk trefnad och lycka, — nu
funnit ett helt annat hem, ett annat land, det slutliga målet
för allas vår pilgrimsvandring, men ack, så ofta undanskymdt
af våra drömmar om att här kunna uppbygga oss några
varaktiga hyddor. Här var i sanning en påminnelse om dessa
varnande ord: två skola ligga i en säng, två skola vara i
marken; den ene varder iipptagen, och den andre varder
qvarlåten.

Det var derföre icke utan en viss bäfvan, som vi
ändtligen den 29 September gingo om bord på den stora
ångbåten Illinois, i hvilken vårt transport-kompani slutligen
lät beveka sig att gifva oss en passage öfver de stora
insjöarne. Vår inqvartering här blef helt annan än den
under ångbåtsfärden på Hudson-floden. I stället för en plats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free