- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
87

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

i den präktigt inredda och rikt möblerade kajutan, som på
öfre däcket upptog hela längden af den ofantliga ångbåten,
måste vi beqväma oss till att krypa en trappa ned i den så
kallade gteeragey eller kajutan för andra klassens passagerare.
Till all lycka infunno vi oss i god tid, så att vi kunde
utvälja oss de bästa och beqvämaste af de fasta sängplatser,
som i tredubbla rader, hvar och en med sina gröna
förhängen, voro fastsatta rundt omkring väggarne af den gån*
ska rymliga kajutan. Men den behöfde också vara stor och
rymlig för att kunna hysa alla de män, qvinnor och barn,
som nu här sammanpackades. De flesta sängplatser voro
beräknade för tvenne personer, och då här alldeles icke
hjelper att pruta emot när en sängkamrat, n. b. af samma kön,
gör mine af att intaga den tomma platsen vid ens sida, så
voro vi lyckliga, att under en dubbel-koj, som ockuperades
af mig och min hustru, finna en enkel sådan för vår goda
Chr., då deremot C. och P. beredde sig att taga den
ofvanför vår bädd anbragta lägerstaden i besittning. Iwar
dere-emot, som hade förändrat sin resplan, och beslutat lemna
oss vid ankomsten till Cleveland, lät ödet afgöra hvem i hela
denna massa af efter bäddplatser trängande och skuffande
personer, skulle för en natt gifvas honom till sängkamrat.
Denna kajuta var belägen för-ut, och som dess passagerare
icke hafva tillträde till akterdäck, saknade vi här den
visserligen icke stora tröst, som man eljest har i tanken på en
möjligen inträffande explosion af ångpannan, att kunna hålla
sig så långt akterut som möjligt, hvilket påstås vara
säkraste platsen vid dessa, thyvärr, ingalunda ovanliga
olyckshändelser. Sådana reflexioner, föranledda af den nyligen timade
olyckan, voro sannerligen icke just så trefliga, under det vi
voro sysselsatta att ordna våra saker, och i de tomma kojerna
utbreda våra egna sängkläder.

Klockan var 3 på e. m. då vi embarkerade, och om en
timma, hette det, skulle maskinen sättas i gång. Det dröjde
dock till sent på aftonen, och skenet från den blanka
metall-spegeln i den vid ändan af hamnbryggan höga och välbyggda
fyrbåken hade redan en god stund tindrat öfver Eriesjöns
mörkblåa vågor, innan landgången drogs in, och vi skulle
nu, efter att hafva både seglat och åkt på vattnet, pröfva
ett tredje sätt att färdas på böljan, innan vi uppnådde
målet för vår långväga färd*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free