- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
100

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

och att inkräkta den jord, som jag gifvit eder till egendom?
Drif dem derifrån, och jag skall vara eder hjelp !u
Förskräckliga förödelser anställdes följaktligen hvarhelst Engelsmännen
intagit de fordna franska gränsposteringarne. Machinawhade
då en garnison af endast 95 man, och inneslöt inom sina
pallisader ungefär 30 små hus, bebodda af lika många
familjer. Vid den tid, som Pontiac hade bestämt till anfall,
samlade sig omkring fästningen strödda hopar af till utseende
vänliga Indianer. Slutligen under förevändning att fira den
engelska monarkens födelsedag, beredde de sig till en stor
baggatiwd, eller ett indianskt bollspel, der det ena partiet
söker att drifva det andra till motsatta ändan af fältet Nära
400 Indianer deltogo i leken, och många ifrån fästningen
hade begifvit sig ut att åskåda densamma. Just då bollspelet
var som lifligast och en allmän munterhet och glädje
tycktes vara rådande, kastades bollen liksom af en händelse
inom pallisaderna. En mängd Indianer af begge partierna
rusade äfven in, liksom kämpande om hvem som först skulle
kunna bemäktiga sig bollen. Den omisstänksamma
garnisonen sökte icke att afvisadem; men knappt voro de inkomna
inom förskansningarne, förr än hvarje Indian drog sin hittills
undandolda tomahawk och ett förfärligt blodbad anställdes
bland de öfverrumplade Engelsmännen. De flesta
skalperä-des medan de ännu voro vid lif. Under en vild dans
fortforo Indianerna att sarga sina offer; med den af blod rykande
tomahawken öppnades det ena friska såret efter det andra,
och ösande blodet, som strömmade derur, i sina händer,
upp-drucko de det under raseriets hemska segerrop. De på
stallet varande Fransmän skonades. Intet hår kröktes på deras
hufvuden. Flera af de canadensiska kolonisterna voro
åsyna-vittnen till mördandet, utan att söka förekomma det, eller
på något sätt deraf oroas.

Sådana scener har man icke nu mera att befara. De
röda männen kunna väl ännu på sina ströftåg begå en och
annan våldsamhet mot de hvita gränsboerna; men en
allmännare sammansvärjning emot det folk, som nu råder
öfver landet, kommer troligen aldrig mer att inträffa. Och dé
indianstammar, som här tid efter annan uppslå sina wigwams,
hafva till och med, sedan de gamla franska besittningarne
. kommo under den brittiska kronan, oaktadt deras första
o-vilja emot denna, förblifvit dess fasta och trogna allierade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free