- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
102

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

daterna och den krigiska ståten ungefär med samma undran,
som ett barn, när det första gången ser en vaktparad. Det
är också ganska förklarligt; allt hvad som hör till det
militäriska har så blifvit trängdt i skuggan af fredliga yrken och
industriella företag, att de flesta äro ganska obekanta med
äfven de obetydligaste saker, som höra till krigsväsendet

Ack, äfven min hustru och jag skulle troligen icke
frågat mycket efter hvarken den vackra utsigten eller
Indianerna, utan stannat vid soldatbaracken, hade vi kunnat ana,
att der, så nära intill oss, inom dessa väggar, som vi så
likgiltigt gingo förbi, fanns en bror, som vi på många år icke
sett, och för hvilken, utom ett hjertligt famntag af oss sjelfva,
vi hade ömma helsningar från moder, syskon och vänner. —
Min svåger hade för några år sedan rest till Amerika, och
der ingått i krigstjenst Enligt de underrättelser vi före vår
afresa från Sverige erhöllo ifrån honom, trodde vi honom
vara kommenderad till Ft. Snelling i Minnesota territorium,
hvarifrån han också helt nyligen blifvit transporterad till Ft
Machinaw. Man kan lätt tänka sig vår stora ledsnad, då vi
några månader sednare erhöllo kunskap härom, och funno
oss hafva förlorat ett tillfälle, som måhända icke snart torde
återkomma, att få återse en så nära anförvandt, den enda
vi egde i det främmande landet Hade vi delat några af de
andra passagerarnes nyfikenhet, och besett det inre af
fästningen, så är det ganska troligt att vi träffat honom, och
åtminstone några ögonblick fått njuta den största glädje,
som kunnat skänkas oss under den långa resan till Vestern*
Solen hade redan gått ned, då ångbåten lade ut ifrån
land; men i den af fullmånan klart upplysta natten kunde
vi ännu, i det vi aflägsnade oss från stranden, tydligt skönja
alla de serskilda partierna i den sköna taflan, som låg
utbredd för våra blickar: på stranden ett brokigt hvimmel af
europeiska och indianska drägter; bakom dem, i
sluttningen, den liksom i terasser byggda staden, med dess små
hvitmenade, oregelbundna byggnader, hvilka i fantastiska
former af speglade sig i det lugna, kristallklara vattnet; på
höjden, som dominerade hela det öfriga landskapet, den i
månskenet hägrande fästningen; och slutUgen hela öns form,
som bildade en fullkomlig konturteckning af hvad som hade
gifvit den dess ursprungliga indianska benämning
Mich-i-li-mack-i-nack, den stora sköldpaddan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free