Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Det är ett allmänt vedertaget bruk på alla längre
ångbåtsfärder i Amerika, att om en prest befinner sig om bord,
han på söndagen förrättar gudstjenst, äfven om han af
passagerarne icke särskildt är anmodad derom. Icke sällan händer
det, att han äfven de andra dagarne i någon af salongerna
förrättar aftonbön innan passagerarne gå till hvila. Om än
detta ibland är för mången ett ovälkommet afbrott i de
förströelser, hvartill sådana färder ofta gifva anledning, så fogar
man sig dock utan knot deri, och det intryck en sådan
andaktsstund lemnar, låt vara att många deltaga deri endast
för en yttre anständighets skull, tyckes i allmänhet vara godt
Äfven bespottaren och den, som utan all religiös
trosöfver-tygelse eljest lättsinnigt hånar det heliga, visar vid sådana
tillfällen åtminstone en yttre vördnad, hvari han icke gerna
kan fela, utan att på samma gång sätta en fläck på sin
karakter som gentleman. I allmänhet visas i Amerika ingen
missaktning för religionen, huru mycket mången iuom sig
sjelf må ringa akta den. Och på samma sätt hvad presterna
angår; de bemötas nästan alltid med en viss aktning och
uppmärksamhet, äfven af sådana personer, som eljest fråga
hvarken efter dem eller den lära de förkunna. Det är
mer-ändels prestens eget fel, om han på något sätt förolämpas,
eller om man i hans närvaro tillåter sig en handling eller
yttrar ett ord, som han likmätigt sin pligt måste ogilla.
Någon gång, men högst sällan, inträffa häruti undantag,
hvilka dock alltid i det allmänna omdömet bära sitt eget
straff med sig, ofta på ett sätt, som man, i detta fria och
för sitt sjelfsvåld illa beryktade land, knappast skulle hafva
väntat sig. Jag erinrar mig här en händelse, som några år
sednare tilldrog sig under en ångbåtsfärd på Mississippifloden.
Den gamla vördnadsvärda biskop C, stadd på en
visi-tationsresa inom sitt stift, var under ett par dagar
passagerare i ett af dessa flytande palatser, som man ofta tycker
liksom genom ett trollslag kastadt mellan stränder, på hvilka
i går sågs endast ett och annat enstaka nybygge och den
röda mannens ännu ej öfvergifna wigwam. Några hundrade
passagerare befunno sig jemte honom om bord. En afton ville
biskopen såsom vanligt förrätta bön i salongen och inbjöd
passagerarne att deruti deltaga. Af en händelse var det mer
än vanligt mörkt i det eljest rikt upplysta rummet Den
gamle mannen, som hade tagit plats vid ena ändan af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
