Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
om med transport-kompaniet — Med mycket arbete
lyckades vi äfven att få all vår packning ifrån ångbåten, då
kaptenen, som under tiden låtit vinda upp ankaret, ropade
"främmande från bord," och maskinen i detsamma sattes i
gång. Dock, hvar fanns L.? Hon hade i det längsta dröjt
på däck för att tillse det ingenting skulle glömmas.
Bräd-gången mellan de båda ångbåtarne var redan indragen,
skof-larne började redan svänga omkring, och jag trodde mig
hafva allt mitt ont bord på lastbåten, då en välkänd stämma
ropade mig vid namn, och jag fann det dyrbaraste af allt
hvad jag egde stående på det höga däcket af den andra
ångbåten. Hade jag än haft alla mina koffertar fyllda med guld,
så hade dock detta blifvit en alltför dyr betalning i öfvervigt
Skulle mig till straff, för att måhända på icke alldeles årligt
sätt hafva lurat mig undan densamma, hon ensam och
öfvergifven nödgas följa med till Chicago? Det var emellertid
icke tillfälle att länge betänka sig. I förtviflan ropade jag
på svenska, engelska, tyska, och Gud vet allt hvad för språk,
då en barmhertig menniska af besättningen fattade min
hustru om lifvet och så godt som kastade henne från den ena
rullande ångbåten ned i mina armar på den andra. Ånnu
ett ögonblick, och det hade varit för sent
Sjön hade emellertid börjat hafva sig, och lyckligt var
att vi icke hade så långt till land. Vågorna sköljde öfver
däcket på den lilla otrefliga lastbåten, som icke var försedd
med några relingar. Att få något att sitta på eller hålla sig
fast vid, var icke att tänka på. Tätt sammanpackade, stodo
passagerare, balancerande allt efter som den lilla båten
rullade från den ena sidan till den andra. Mig föreföll denna
passage äfventyrligare än någon annan under hela resan, och
underligt var att icke både folk och gods tumlade öfver bord.
Våta och trötta kommo vi omsider upp i Milwaukiefloden,
och om en timma stodo vi ändtligen på landbacken.
Klockan var nu 2 på natten, men icke dess mindre lyckades vi
få våra saker in i ett magasin, och sjelfva begåfvo vi oss till
ett hotel, den tiden det bästa i Milwaukie, ett fyra
våningar högt trähus, der vi erhöllo ett par trefliga rum med
snygga, välbäddade sängar, och njöto en hvila, sådan våra
trötta lemmar ej smakat sedan vi för mer än 14 dagar sedan
lemnade New-York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
