- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
139

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

fruktbärande, och anses i allmänhet öfverträffa skogslandets,
ehuru man påstår att den förr än den sednare utarmas och
behöfver gödas. Likväl har jag funnit trakter, der
jordbrukaren, för att så fort som möjligt rikta sin kassa, i 8 à 10
på hvarandra följande år sått sin prairie med hvete, utan
att det sista årets skörd varit mindre inbringande än under
något af de föregående. Underlaget är en något seg lerjord,
äfvenledes tjenlig för odling, och man kan således säga att
matjorden på flera ställen är 4 till 5 fot djup och äfven
derutöfver. Prairiens jordmån är i allmänhet mer lämplig för
majs än för andra sädesslag. — Isynnerhet i södra delen af
Wisconsin finnas ganska vidsträckta partier, hvilkas mera
aflägsna trakter, i följd af den fullkomliga bristen på skog och
timmer, icke så snart blifva bebodde och odlade. Så mycket
fortare deremot upptages prairielandet närmast skogsbygden
och invid de nyss omtalta skogsdungarne, hvilka lägenheter
äro mer eftersökta än några andra, isynnerhet af jagtälskande
emigranter och backwoodsmen.

Om vi indela landet i klasser efter jordens olika natur
och beskaffenhet, märka vi vidare skogs- eller det tätt
träd-bevexta timmerlandet. Många och isynnerhet de tyska
Utvandrarne föredraga detta slags land för prairien; men dess
rödjning och uppodling fordra naturligtvis tio gånger så
mycket arbete som den sednares. Då jag på prairien med tre,
ja ibland till och med icke mer än två par hästar för plogen
kan på en dag upplöja ända till tre acres af den aldrig förut
odlade marken; så behöfver jag i skogen för det första minst
en hel vecka, att nedhugga träden, och sedan en lika så
lång tid att vältra dem tillsamman i högar och uppbränna
dem, hvarefter kommer plöjningen mellan stubbarne, som
går ganska långsamt, och omöjligen kan ske med hästar, utan
hvartill flera par oxar måste begagnas. Sedan träden blifvit
nedhuggna och brända, behöfver man dock icke straxt
använda plogen. Det första årets utsäde endast nedharfvas i
den oplöjda, med aska ymnigt beblandade jorden, och gifver
då vanligtvis en rikare skörd än någonsin sedermera.
Stubbarne få merändels stå qvar. Man säger väl, att det icke
behöfves mer än 12 år, innan stubbarne efter hårdare
trädslag, såsom ek, ask, bok och lönn, förruttna; men efter
hvad jag kunnat dömma, fordras dertill minst dubbelt den
tiden. Åtminstone fann jag ekstubbarne på vårt eget land

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free