- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
140

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

efter ett dussin år stå lika rotfästade och friska i jorden*
som om de hade endast några få veckor förut blifvit beröfvade
sina stammar. En sådan stubbåker är långt ifrån vacker, för
att icke tala om svårigheten att på densamma plöja, harfva
och isynnerhet skära säden. Märkeligt är likväl, att ehuru
den rymd, som de tätt vid hvarandra stående stubbarne
sammanlagdt upptaga, utgör en betydlig del af en åker i
skogsbygden, så skördas likväl af hvete och sådana sädesslag
på en acre derstädes lika mycket som på en acre
prairie-land. Matjorden är dock här i allmänhet icke så djup som
på prairien, och består likaledes af en brunsvart mylla, men
är mindre kalkblandad än den sednare.

Man beräknar att 2 à 3 skördar betala jordens rödjning
och uppodling. Den fattige utvandraren, som är angelägen,
att så fort som möjligt få sig sin möda och kostnad ersatt,
besår derföre straxt åter den nyligen afmejade åkern. På
detta sätt fortfar man likasom på prairien i många år, och
onekligen ligger det en slags vandalism i ett sådant jordens
utarmande; men dock är skogsnybyggaren i detta fall mera
att ursäkta än nybyggaren på prairien. Den jordrymd, som
den sednare uppodlar på tvenne veckor, behöfver den förra
måhända tvenne år, för att hinna upprödja. Och då man
tager i betraktande fattigdomen hos de första pioniärerna, af
hvilka de flesta äro beredde, att efter en tid åter sälja den
jord de uppodlat, för att med ett större rörelsekapital draga
mera vesterut och der etablera sig på en fastare fot; och
då man vidare besinnar, att detta jordutarmande åkerbruk
bedrifves i ett land, der det finnes god jord i öfverflöd, der
arbetshjelp är svår att få och högt betald, der
afsättningsorten kanske ännu är aflägsen och priset på
landtmanna-produkter lågt’: så torde man få lof att erkänna, att man
sjelf under enahanda förhållanden skulle göra detsamma.
Allt efter som populationen tillvexer, kommer en helt annan
klass jordbrukare, hvilka, med bättre tillgångar än de första
nybyggarne, äro i stånd att mera omsorgsfullt sköta den
ännu ej helt och hållet utarmade jorden, hvilken snart, på
tillbörligt sätt gödd och ansad, gifver lika goda skördar som
åt dess första innehafvare.

Det förnämsta d. v. s. det vanligaste trädslaget är ek,
som dock i den tjockare och större skogen — det sä kallade
heavy timberland — icke är så öfvervägande som på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free