- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
154

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

äro hvete, fläsk, pelsvaror samt bly och kopparmalm, som
vintertiden ditforslas ifrån mineraldistrikterna.

Ändtligen underrättade oss vännen Lange, att han var
färdig att aftaga, och Thorsdagen den 7:de Oktober tidigt
på morgonen begåfvo vi oss åstad på vår upptäcktsresa,
behörigen utrustade med bössor och skjutväskor. Ehuru det
var sent på hösten, och några frostnätter allaredan inträffat,
var dock luften mild och sommarlik. De första 10 milen
hade vi att genomvandra en tjock skog, der vi sågo blott
ett enda litet nybygge, som tillika var ett slags värdshus.
Vägen, som den tiden var en af de mest trafikerade i hela
territoriet, befann sig i ett jämmerligt tillstånd. Det föreföll
mig nästan obegripligt, huru det var möjligt att med lass
färdas på densamma. I afvaktan på anläggandet af
plankvägar, att börja med, och sedan jernvägar i alla riktningar,
bryr man sig i allmänhet icke särdeles myc¼et om vägarbete.
Visserligen äro så kallade Pathmasters förordnade i hvarje
township, och hvar och en der boende är skyldig att vissa
dagar arbeta på vägarne; men detta arbete inskränker sig
merändels till nedhuggandet af några träd, brobyggnader
öfver åar och bäckar, cch dessutom anläggande af så kallade
corduroy-broar öfver mera sumpiga ställen, så att vägen
blifver något så när farbar.

Men jag såg mindre på vägen, än på den oss
omgifvande skogen. Ingenting kan jemföras med en höstskog i
Amerika; det kan verkligen blifva fråga om, huruvida den
ej i skönhet och prakt öfverträffar den gröna, friska
sommarskogen. Träden, från hvars grenar bladen dröja att affalla,
visa sig i den rikaste och mest omvexlande färgprakt. Alla
möjliga nyanser och schatteringar från bjert, högröd,
glänsande karmosin, skarlakan, purpur och orangegult, till
mörkgröna och mörkbruna färgskiftningar bilda en tafla, som man
på intet annat ställe får skåda, och hvars egendomliga
fägring gör, att de amerikanska skogarne i deras höstdrägt med
rätta äro så mycket omtalade och beundrade. Särdeles vackra
och praktfulla äro bladen på lönn- och poppelträdens spädare
grenar. Icke sällan ser man en enda gren i dessa lummiga

associationer organiserade för hvarjehanda ändamål, såsom: 1 Bibelsällskap, 1
Traktatsällskap, 2 Musikaliska samfund, 3 Asyler för fnder- och moderlösa barn, 2 andra
välgörenhets-sällskaper, åtskilliga literära samfund, 3 Frimurare-loger, 5 Odd
Fellows-loger, 2 Nykterhets-samfund; dessutom Banker, Assurans-kompanier etc. etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free