Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
och löfrika kronor stråla i det yppigaste färgskimmer, under
det att bladen på alla de andra grenarne och träden
deromkring ännu bibehålla sin ursprungliga grönska. I följd
deraf ser det ut, som om stora sjnakfullt ordnade
blomsterbuketter blifvit upphängda här och der i träden, och man
tycker sig snarare vandra genom en högvext blomstrande
rosengård, än genom en vildmark, hvilken höstens kalla
vindar redan vidrört och invigt åt förgängelsen. Dag efter
dag förändrar sig denna tafla; bladen förete oupphörligt nya
och omvexlande färgspel. Den glänsande karmosinröda
färgen är likväl den mest varaktiga, och äfven sednare på
hösten, då bladen hafva fallit af träden, ser man dem ännu
liksom en brokig matta betäcka marken, eller, af
hvirfvelvindarne lyftade från jorden, liksom flygande blommor sväfva
om hvarandra i luften, med bibehållande af hela sitt
praktfulla färgskimmer. Ett nordamerikanskt höstlandskap, måladt
efter naturen, måste alltid synas öfverdrifvet eller helt och
hållet såsom ett fantasispel i en Europés ögon, som aldrig
i verkligheten skådat en sådan oefterhärmlig färgprakt Den
amerikanska almens lysande guld blandar sig i dessa
landskap med lönn- och poppel-bladens orangegula och högröda
färger. Den ljusgula färgen på bokens och jernträdets löf,
den bruna på lindens och askens, ekens bleknande grönskaj
tillika med en och annan talls, ceders eller tamaracks
mörkgröna skiftningar, bildar en mosaik af färger, hvilken ingen,
som ej sjelf sett den, kan föreställa sig.
Slutligen kommo vi utur den alldeles vilda skogen in
på ett "openingsland." Äfven der strålade träden emot oss
med samma lysande färgprakt Vi måste vandra ungefär
30 mil, innan vi anlände till MrPearmains bostad, den
persons, till hvilken embetsmännen på Landofficenfgifvit oss ett
bref att aflemna, och hvars hus vi tilltrodde oss kunna uppnå
innan mörkret inbröt Detta skulle dock blifvit oss något
svårt, om vi icke haft den lyckan, att med en tom vagn,
som händelsevis upphann oss 12 à 13 mil ifrån staden, få
åka en del af vägen. Jag hade nu för första, gången i mitt
lif tillfälle, att beundra de här brukliga vagnarnes styrka,’
och, sanningen att säga, fick jag efter denna åkning äfven
ett högre begrepp än förut om mina egna lemmars
bastanthet; ty att icke både vagn och passagerare brötos i stycken,
föreföll mig förundransvärdt. Vagnen kastades mellan stub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
