Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
när vi uppvaknade. Men ingenting saknades, när vi efter
en hvila, så god som omständigheterna på stället och
tröttheten efter föregående dags vandring kunde göra den, tidigt
följande morgon fortsatte vår resa.
Vi hade nu arbetat oss fram genom skogen, och den
återstående delen af vägen, som gick öfver ett
openings-land, var vida bättre, än den vi hade tillryggalaggt. Resan
gick nu litet fortare, och redan vid middagstiden uppnådde
vi Pearmains nybygge, den blifvande staden Delafield.
Det hus, i hvilket L. och Chr. troligen skulle komma
att tillbringa minst ett par veckor, var ungefär som det nyss
beskrifna, ehuru icke försedt med mer än en enda
sängalkov, för herrskapet sjelfva. Fruntimmerna måste derföre
beqväma sig, att tillbringa nätterna på vinden, hvars
uppgång och öfriga beskaffenhet jag redan vid mitt förra besök
härstädes antydt. Med tillhjelp af täcken och filtar gjordes
en slags afstängning, inom hvilken de kuhde hafva ett litet
Mkryp-inu för sig sjelfva, och på andra sidan af vinden hade
den förr omtalade snickaren uppsatt ett slags skjul för sin
egen räkning. Beskaffenheten af denna bostad, vindens långt
ifrån täta sidoväggar, och det ännu glesare taket, bestående
endast af tunna takspånor, mellan hvilka den kalla
höstvinden trängde sig fram, fläktande omkring den söfvandes
örn-gått — allt detta lifvade mig och mina kamrater till att så
fort som möjligt arbeta på vår egen kojas uppbyggande.
Den dagen kunde vi emellertid ingenting annat göra än
slipa yxor, lassa vagnen med hö och sådana saker, som
oundvikligen behöfdes för P—ns och mitt första kamperande
på vår nya egendom. Fruntimmerna bakade några hvetbröd
för vår räkning och utrustade oss i öfrigt med några dagars
proviant. Sålunda afvaktade vi morgondagen, då vårt rätta
arbets- och nybyggare-lif skulle taga sin början.
Aftonen tillbragtes tillsammans med vårt värdfolk, som
jag redan nu, liksom än mera tydligt framdeles, märkte vilja
rikta sig på vår bekostnad. Pet pris, som begärdes för de
måltider, hvilka vi karlar på våra vandringar här emellan
och, vårt nybygge mången gång torde komma att intaga,
likasom priset för fruntimmernas inackordering tills vi kunde
få ett eget hem, var ganska betydligt och, efter hvad vi
sedan fingo veta, långt dyrare, än det vanliga i dessa
trakter. Så mycket mera skäl då att icke låta våra yxor hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
