Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
lasset öfver mig. Min medhjelpare, som förutsett svårigheten
af att utan stjelpning komma öfver denna del af vägen, var
mig följaktig öfver densamma. Vi läto de stadiga oxarne,
som väl förstodo att hålla sig på midten af bryggan, gå sä
långsamt som möjligt, och sjelfva gingo vi på hvardera sidan
om lasset, i alla knyckningar och öfverhalningar stödande
detsamma med våra långa högafflar. Sålunda kom jag
lyckligt och väl öfver denna högst äfventyrliga passage. Huru
jag sedermera ensam hjelpte mig genom skogen, förefaller
mig ännu i denna stund obegripligt; men fram kom jag,
mellan träd och buskar, mellan stubbar och snår. Huru
förödmjukande det än är, måste jag dock gifva Spak och
WalMs mer än mig sjelf förtjensten af att lasset icke stjelpte
öfverända.
Denna hö-expedition utgjorde emellertid nästan hela mitt
dagsarbete. Framkommen till vår koja, som under tiden
blifvit mycket förbättrad af mina kamrater, hunno vi nätt
och jemnt, innan mörkret inbröt, aflassa höet och packa det
både på taket och på sidorna om vår bostad, så att vi nu
kunde sägas nästan så godt som bo i en höstack. Några
störar upprestes omkring det konformiga taket, för att hålla
det stadigt och hindra det från att bortblåsa, och
dörröppningen tillstoppades med en bundt hö.
Väl var det att vi iakttogo dessa försigtighetsmått.
Under natten utbröt ett förfärligt oväder: det regnade och
snö-slaskade, men vi hade både torrt och varmt i vårt mörka
gömsle. Deremot gjorde det oss ondt om våra stackars oxar,
som vi, af fruktan att de möjligen kunde löpa bort, måste
hafva okade hela natten och fästade vid ett träd, utan det
minsta skydd för, ovädret. Men de voro troligen vana
dervid. Nybyggarne i dessa trakter äro i allmänhet
märkvärdigt vårdslösa om sina kreatur. Både kor och oxar få ofta
under den ganska kalla vintern stå ute natt och dag, eller
också gör man dem endast ett på sidorna alldeles öppet
skjul, som möjligen kan skydda dem mot regn och snö,
men alldeles icke mot kölden. Dock, detta är endast på
de ställen, der man ännu ej hunnit att komma sig riktigt i
ordning, hvilket vid denna tid tycktes vara förhållandet
nästan öfverallt härstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>