Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
nytt rigtas emot en annan af de sekelgamla stammarne. —
Jag hade mången gång sedermera roligt åt svenska och
norrska utvandrare, hvilka förde med sig sina hemgjorda
yxor, och som i hörjan alldeles icke ville begagna de
amerikanska, såsom i deras tankar alltför tunga och oviga — huru
de dock efter en kort tid helt och hållet förkastade de förra,
och förklarade arbetet med de sednare vara vida lättare och
långt mindre påkostande.
Under arbetet hade vi vanligen med oss våra laddade
bössor, icke till försvar emot något oförmodadt anfall, vare
sig af Indianer eller vilddjur, ty i detta fall trodde vi oss
kunna vara temmeligen säkra, utan för att möjligen fälla
något af det myckna vildbråd, som uppfyllde skogen. Filles
skall hörde vi nästan från morgonen intill aftonen, men hvad
han dref, det visste vi icke; troligen var det hjortar, i
hvilkas jagande han likaså litet som vi sjelfva ännu hade någon
öfning, och icke heller gåfvo vi oss nu tid dertill, utan nöjde
oss med, att om en och annan and råkade simma alltför
nära stranden, skaffa oss den till stek vid våra eljest på
rätter icke särdeles omvexlande måltider.
Jag har mycken respekt för att berätta några
jagthistorier, hvilka/ som bekant är, till och med äro mindre
ackrediterade än resebeskrifningar; men då jag aldrig varit
ansedd som någon stor jägare, så torde min trovärdighet
vara så mycket större, isynnerhet då jag sjelf icke är
hjelten i de jagtäfventyr, hvilka omtalas i mina anteckningar
öfver vårt första nybyggarelif.
En dag, då C. hade aflägsnat sig ifrån oss på ett längre
afstånd än vanligt, och P —n och jag sutto lutade mot våra
yxor, hvilande oss på en trädstam, som vi nyss fällt till
marken, hörde vi plötsligt ett skarpt skott återljuda i skogen,
och straxt derpå ett aflägset rop af C. jemte det vanliga
skall, som gifver tillkänna att hunden är vildbrådet tätt på
spåren. Vi skyndade båda till stället och funno C. på nytt
ladda sin studsare, försäkrande oss att hafva sårat en hjort,
som kommit springande rakt emot honom. Djuret hade, i
samma ögonblick som skottet aflossades, svängt sig om med
ett högt språng, lyftat sin hvithåriga svans högt i vädret, och
med pilsnabb fart begifvit sig af inåt skogen. Straxt
derefter hade Fille kommit springande. Förmodligen hade
hjorten velat undvika honom genom att störta sig i sjön och sim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
