- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
186

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

viss slutenhet och förbehållsamhet, egenskaper som han
äfven värderar hos andra, såsom i hans tanke ett bevis på
sjelf beherrskning.

Vi läto således rödskinnen sköta sig sjelfva, och slogo
oss ner omkring vår egen stockeld, förtärande den enkla
aftonmåltid som C. tillagat. Friman var en välkommen gäst, som
vi undfägnade så godt vi kunde. Det värsta var att kunna
bereda honom nattherberge, men P—n afträdde till förmån
för honom sin plats, i den breda sängen, och gjorde sig sjelf
invid sidan deraf en bädd af hö på marken.

Jag tillstår att den förestående natten föreföll oss alla
litet betänklig. Fille, som troligen varit den bäste väktaren
af oss alla, och genast gjort allarm, om någon närmat sig,
hade qvarstannat vid Delafield. Utanför kojan hade vi ett
par stora kistor, i hvilka förvarades kökssaker, verktyg och
hvarjehanda andra förnödenheter, dem Indianerne, som i
allmänhet anses vara mycket tjufaktiga, ganska lätt kunde
tillegna sig. Vi befarade ett sådant försök och öfverlade huru-’
vida vi i så fall skulle sätta oss till motvärn. Ett motstånd
å vår sida kunde möjligen uppreta dem till större våldsam^
heter, och väl hade vi omkring vår säng i kojan icke mindre
än 21 skarpladdade gevär, studsare, bössor och pistoler samt
dessutom sablar och yxor att försvara oss med; men med
detta allt, hvad kunde vi väl hafva uträttat emot en så
öfverlägsen styrka Indianer om de varit fiendtligt sinnade.

Vi dröjde länge innan vi gingo till hvila. Natten, ehuru
något kylig, var likväl mycket mildare än de näst föregående.
Af den lilla snö som fallit, syntes icke mer något spår. Klara
tindrade stjernorna öfver den lugna insjön, hvars stränder för
en stund upplystes af vår egen och Indianernas eldar. Slut**
ligen slocknade de sednare, den ena efter den andra; de*
diennisko-skepnader, hvilka lika dystra, hemlighetsfulla
skuggor skymtat fram mellan träden, hade dragit sig tillbaka
inom sina trånga boningar. Snart kunde vi af hela det
indianska lägret ej skönja ett enda föremål mera. Der allt
nyss gifvit tillkänna lif och^vaksamhet herrskade nu en
graflik tystnad, som blott då och då afbröts af ett sakta
prasslande i de affallna, vissnade bladen eller någon hunds
entoniga tjut. Ett fullkomligt mörker sänkte sig Öfver det fält
der naturens vilda barn, utsträckta på den all-moderliga
jorden, slumrade lika tryggt som deras hvite bröder, och glöm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free