- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
195

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

sjön ungefär åtta; men fastän vi straxt vid solens uppgång
begåfvo oss på väg, hunno vi ej förr än sent på qvällen
fram till vår koja.

Pä denna resa fick jag tillfälle att ytterligare se mig
omkring i trakten, som verkligen är utomordentligt vacker.
På vägen ifrån Delafield hade vi att färdas öfver en mindre
slät prairie, Summit, der landet till större delen redan
tycktes vara upptaget, och der flera åkrar och odlingar vittnade
om ett allaredan något framskridet jordbruk. Omkring flera
hus funnos icke allenast små trädgårds-anläggningar, utan
jag fann äfven på ett par ställen äppel- och persiko-träd
planterade, hvilka efter ett eller två års tid lofvade att bära
frukt öfverallt var landet vattnadt af de täckaste insjöar,
förenade med hvarandra genom mindre och icke särdeles
djupa rännilar. Vid ett ställe, kalladt Oconomowoc, som
redan på den tiden gjorde anspråk på att vara en liten village
eller by, voro nyligen en såg och en mjölqvarn uppbyggda
af ett bolag i Milwaukie, som helt säkert i dessa
anläggningar hade en ganska indrägtig inkomstkälla. Agenten eller
disponenten bodde i ett större så kalladt frame-howe,
uppbyggdt af furubräder, hvilket med sin hvita glänsande färg,
sina gröna nymålade jalusier, sin veranda och sitt
spalier-verk såg ganska prydligt ut vid sidan af de grofva,
klumpiga och föga inbjudanden logghusen. Det inre af huset
motsvarade äfven dess yttre, så vidt jag i hast vid mitt korta
besök derstädes kunde utröna. Det var der ingenting, som
påminde om att man befann sig i den aflägsna Vestern,
hvilken Amerikanarne i de östra staterna sjelfva äro vane att
tänka sig såsom en fullkomlig vildmark, der man är
beröfvad lifvets alla beqvämligheter, och der det finnes intet, som
röjer en finare smak och bildning. Jag såg der
mattbelagg-da golf, betsade möbler och ett prydligt bokskåp, och jag
icke blott såg, utan äfven hörde ett ganska välljudande
fortepiano, från hvilket ett yngre fruntimmer, vid vårt inträde i
rummet, uppstod och aflägsnade sig. Agenten sjelf, Mr F.
syntes vara en fullkomlig gentleman, troligen en person, som
lefvat i välstånd i någon af de östra staterna, men som i
följd af felslagna spekulationer nödgats gifva upp sin stat,
och med några få lemningar af den fordna rikedomen
retirerat till dessa aflägsna trakter. Han emottog mig mycket
artigt och förekommande, men jag såg straxt att så länge vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free