- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
201

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

en på hvardera sidan derom, för fenster. Der stod nu sjelfva
stommen till vårt palats, 12 fot högt, 18 bredt och 22 långt
och huru simpel och föga beqvämlighetslofvande den än såg
ut, så var den dock början till ett eget hus, uppfördt af
timmer, som*vi sjelfve huggit, och således egentligen våra egna
händers verk. Jag tviflar på att någon rik husegare med
mera glädje och stolthet ser murarne till sitt fyra våningars
stenhus fulländade, än vi nu betraktade de skrofliga,
bark-betäckta väggarne på vår koja.

Arbetet hade fortgått rätt lustigt och muntert. De
hvilkas göromål var att biträda vid lyftningen af stockarne, hade
god tid öfrig för berättandet af den ena roliga historien efter
den andra. Många äfventyr förtäljdes ifrån det tidiga
nybyggare-lifvet. Skämt, infall och skrattsalfvor aflöste
hvarandra. Ett krus med whisky, stod vid sidan af ett ämbar
friskt källvatten, på hvars yta flöt en tekopp, i hvilken man
då och då tillblandade sig en styrkedryck. När vi skiljdes
åt var ingen öfverlastad, oaktadt det ingalunda var brist på
den nyssnämnda rusdrycken, af hvilken hvar och en fick taga
för sig så mycket han ville, och oaktadt vi, enligt gammal
svensk plägsed, dertill tidt och ofta uppmuntrade våra gäster.
Likaledes kan jag icke undgå att anmärka, hurusom under
hela tiden, ibland alla skämtsamma infall och berättelser och
med allt det obildade, som stundom röjde sig i
konversationen, jag dock icke kunde förnimma ett enda oanständigt
uttryck och icke en enda berättelse, som ej lika väl kunnat
relateras om fruntimmer varit närvarande. Icke mer än ett
par gånger hörde jag eder och svordomar, hvilka den
arbetande klassen på andra ställen eljest så ofta brukar använda,
och utom hvilka det tyckes som om mången trodde, att
något arbete knappast skulle kunna uträttas. Jag vill
visserligen icke säga, att det alltid så tillgår, som jag här
beskrifvit; ty jag har sjelf sedermera ofta vid husresningar kommit
i erfarenhet af motsatsen; men ett tror jag mig kunna påstå,
nemligen, att mycket af det oanständiga i både tal och
uppförande, hvarpå i Amerika så väl som annorstädes icke
saknas exempel, är jemte den osedlighet, som äfven der finnes,
åtminstone den råa, oblyga osedligheten, merändels alltid
importeradt gods. Med undantag utaf oss Svenskar voro alla
de andra, som biträdde vid uppbyggandet af vårt hus, infödde
Amerikaner, större delen utvandrare ifrån aflägsnare trakter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free