- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
210

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

så god drif våra oxar in på gården och gif dem hö", och
då generalen, som för tillfället icke hade till hands någon
af sin tjenstepersonal, verkligen sjelf dref våra oxar in på
en gård, den han särskildt inhägnat för dylika gästers
emottagande och förplägning. Jag kom härvid ovilkorligen att
tänka på medborgargeneralen Pantaleon i Atterboms
"Lycksalighetens 0," ehuru jag visserligen eljest icke här fann
något, som motsvarade skaldens parodi-republik. Emellertid
är det onekligen sannt, att man i denna mönster-republik i
allmänhet är likaså svag för titlar och dylika utmärkelser,
som trots någonstädes i ett monarkiskt samhälle. I
utanskrifter på bref är man ganska angelägen om ett honourable
framför namnet eller ett Esquire efter, och dessa hederstitlar
tilläggas ofta personer, hvars vilkor och ställning i samhället
berättiga dem hvarken till den ena eller den andra. Likaså
förhåller det sig med kaptens-, majors-, öfverste- och
generalstitlarne. Det gör detsamma, om man sitter vid lästen,
nålen eller värdshusdisken, om man står vid hackan eller
plogen: den militäriska rangen måste likfullt erkännas. Och
om några ordnar här finge utdelas och emottagas, är det
ganska säkert att man skulle få se general A, B, C, D & Co.
vara lika-nogräknade om att till allmän åskådning fästa dem
på den utslitna fracken med hål på armbågarne, som de nu
äro att helsas ined sina militäriska hederstitlar. Emellertid
har det alltid förblifvit mig en gåta hvar subalternernc och
det gemena manskapet äro tillfinnandes; dem hör man sällan
af, under det att man deremot oupphörligt stöter på någon
af regementsofficers-graderna, ifrån kaptener och majorer, som
äro oräkneliga, upp till öfverstar och generaler, som äro legio.
Skulle man få antaga att hvar och en af dessa herrar egde
åtminstone en löjtnant och några soldater under sitt befäl,
så skulle Förenta Staterna kunna uppställa en armé tio
gånger större än Xerxes’.

På det hotel, der vi tagit in, funno vi en mängd
resande, dela nyligen anlände utvandrare, dels sådana, som redan
några år varit bosatte i territoriet. De flesta af de
sistnämnde voro farmers och nybyggare ifrån mer eller mindre
aflägsna trakter, hvilka liksom vi infunnit sig i Milwaukie, för
att göra uppköp, dem de på den tiden snart sagdt icke
annorstädes än der kunde göra. Högst få hade någonting att
försälja, ty den ny odlade jordens afkastning var då ännu i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free