Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
hus återstod en mängd med göromål, som, så godt sig göra
lät, innan vintern måste verkställas. Vår boskapshjord bestod
tills vidare endast af våra gamla oxar, "Spak" och "Wallis11,
och en utmärkt god ko, det största och vackraste kreatur i
sitt slag jag någonsin sett, hvilken vi för 20 dollars
tillhandlat oss af den ofvannämda Mr W. Äfven om vi haft
medel att köpa flera kreatur, hade det dock icke varit
uträkning att göra det, alldenstund vi naturligtvis första året
måste köpa allt det foder, vi behöfde för deras underhåll öfver
vintern. Men så liten hjorden än var, så behöfde den dock
under de kalla månaderna tak öfver hufvudet. Vi kunde
icke i detta fall förmå oss att göra som de amerikanske
nybyggarne, hvilka när termometern till och med är — 20°
(Fahr.) låta sina kreatur antingen gå ute eller krypa in
under ett öppet skjul, som är alldeles otillräckligt att skydda
dem för kölden. Underligt är det, i sanning, att icke
kreaturen oftare än som sker frysa ihjäl. Att dock under sådana
förhållanden korna sina af, och att oxarne på våren äro
alldeles obrukbara, faller af sig sjelft.
Så godt vi förmådde uppförde vi ett provisionelt fähus,
ungefär i samma stil, som den höstackskoja, vi bebodde
innan vi inflyttade i logghuset. Vi hunno dock icke få det
färdigt, innan den kalla årstiden redan framskridit så långt,
att om morguarne ett tjockt lager af snö och is betäckte
ryggen på de stackars af köld skjälfvande kreaturen, hvilket
isynnerhet gick den beskedliga Chr. till hjertat, och var hon
den, som, för sin kos skull, med mesta ifver arbetade på
fähusbyggnaden , der den och oxarne slutligen erhöllo ett skydd,
hvaraf de troligen aldrig förut varit i åtnjutande.
Utom ofvannämnda kreatur hade vi äfven några svin
och höns, hvilka också behöfde ett skjul att krypa in under.
Allt detta gaf oss arbete nog för en tid.
Nästan allt för nära huset stod en åldrig, mycket stor
ek, som vi beslöto att hugga ned, för att sedan klyfva
stammen och använda den till ofvannämnda byggnader. Trädet
befanns vara murket inuti, och då det föll till marken, blefvo
vi förundrade att se en hel myckenhet små kräk framkomma,
dels flygande dels springande ifrån gren till gren. De voro
liksom förblindade af dagsljuset och vi kunde utan svårighet
fånga dem. De voro så kallade flygande ickorrar {Pteromys
volans L volucella), små vackra djur med ett fint brungult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
