Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Under de många körslor jag hade att göra, hände det
nästan alltid att jag ett stycke från vägen, ofta helt nära,
hörde och såg någon af dessa foglar. När jag då stannade
oxarne och tog bössan för att smyga mig inpå den, flög
vanligtvis fogeln upp, innan jag kommit den nog nära och jag
gick då merändels alltid miste om fångsten. En gång hade
jag emot vanan lemnat bössan hemma. Under färden
igenom en eköppning såg jag flera fasaner sitta i träden helt
nära intill landsvägen, och oaktadt vagnens buller och allt
det skrik och hojtande hvarmed jag manade på mina
dragare, skrämdes foglarne dock icke deraf, utan förblefvo
qvarsittande i samma träd, utsträckande sina långa halsar,
likasom lyssnande och undrande på hvad som var å färde.
Under allt detta oväsende kom jag dem på några få steg nära,
och hade icke gerna kunnat skjuta bom, om jag haft bössa
med mig. Detta gaf mig anledning att vid ett annat
tillfälle, då jag åter var stadd på resa och såsom vanligt
upptäckte flere fasaner, sittande i träden, i stället för att såsom
förut smyga mig inpå dem, låta oxarne fortsätta sin gång,
och under det jag högljudt ropade mitt udji!u och "Aa/" taga
bössan och närma mig dem inom skotthåll. Det lyckades.
Jag fann sedermera, att det är med dessa foglar ungefär
som med haren, hvilken, när man hvisslar, stannar och undrar
hvad som är på färde, eller som med hjorten, hvilken, när
man bräker likt ett får, gör detsamma. Märka de att man
smyger sig in på dem, så liksom ana de faran och äro då
lätt uppskrämda; men går.man dem raskt närmare, sjungande
och hojtande, så kan man merändels alltid komma dem inom
skotthåll» och, om man då icke gifver dem alltför lång
besinningstid, lätt skjuta dem. Detta är i synnerhet tillfället,
då man kör, i hvilket fall oxarne eller hästarne mer "en
jägaren ådraga sig deras uppmärksamhet. Sålunda hände det
ganska sällan, då jag kom ifrån sågen med bräder, eller
eljest var stadd på färd med våra gamla oxar, att jag kom
hem utan att hafva åtminstone en fasan på lasset. C. var
den första, som sköt en af dessa, af oss aldrig förut sedda
foglar. Lika okunniga i Amerikas ornithologi, som obekanta
med landets förhållanden i öfrigt, visste vi ej om den hörde
till det ätbara slaget, hvadan vi voro tvehågsna, huruvida vi
skulle våga på att äta den eller icke. Dock, det kunde
åtminstone icke vara farligt, att göra försöket tänkte vi, hvadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
