Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
var den olikhet i bildning och uppfostran, som rådde
emellan personerna sjelfva. I den ena kojan var mannen en
fullkomligt rå och obildad backwoodsman, stark, härdad och
erfaren i ett gränsbo-lifs alla besvärligheter och förhållanden,
och som sådan visserligen icke utan den ledighet i umgänge
och ett, relativt till sin ställning i samhället, visst
lefnadsvett, som dock i allmänhet utmärker äfven den lägre
klassens Amerikaner. Man må säga hvad man vill om de
manér och lefnadsvanor, hvilka såra den bildade Européen och
hvaraf denne vanligtvis drager ganska oriktiga slutsatser;
men hvad den här ifrågavarande personen beträffar, märktes
dock tydligt, att han såsom medlem af ett civiliseradt
samhälle stod på en ganska låg ståndpunkt Hans hustru,
troligen ännu mera obildad och okunnig än han, hade i hela
sitt väsende någonting, att jag så må uttrycka mig,
marke-tenterskt-amazonaktigt; hon rökte dagligen sin kritpipa,
stoppad med stark virginia, skuren i små bitar af mannens
svarta^ rulltobak; den lappade kattunsklädnmgen var snart
sagdt qvinnlighetens enda skylt, ty eljest var det ganska
svårt att i hennes åtbörder och utseende spana någon
egenskap, som kunde berättiga henne att räknas till det täcka
könet I deras stuga var det, med undantag af några gamla
tidningar och några nedsmutsade, till hälften sönderrifna
läseböcker för barn, ingenting, som häntydde på en litterär
sysselsättning.
I den andra kojan åter var mannen, oaktadt sin
luggslitna rock och det grofva arbete, åt hvilket han måste egna
det mesta af sin tid, en fullkomlig gentleman. En högre
bildning och en bättre uppfostran röjdes tydligen i hela hans
väsende. Man kunde säga, att de stucko fram icke blott ur
det bruna, väderbitna ansigtet, utan till och med äfven ur
hålen på armbågarne. Det sätt, hvarpå hans hustru bjöd
oss sitta ned på trä-bänken invid kaminen, var som om hon
hade inviterat oss att taga plats på en välstoppad soffa i ett
elegant möbleradt förmak. Äfven i logghuset, der hon sjelf
måste förrätta alla de sysslor som eljest tillhöra den
tjenande klassen, bibehöll hon karakteren af en lady. Några
böcker och noter, reliqvier ifrån bättre tider, hade jemte en
guitarr, på hvilken ingen enda sträng saknades, fått sin plats
på ett litet omåladt mellanting af bord och stol i ena
hörnet af rummet. I sin konversation med oss om Sverige vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
