Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
andra vexande stora ek-, bok-, lönn- och cederträden hade
bildat sig ett ogenomträngligt snår af allehanda buskvexter,
som aldrig blifvit afbrända af någon skogseld, och troligen
aldrig ofredade af någon vägrödjande yxa. I ett af de höga
trädens tätt sammanflätade grenar hade ett par örnar, de
största jag någonsin skådat, byggt sig ett bo, hvarifrån de
kommo sväfvande öfver våra hufvuden, likasom varnande oss
att icke våga göra intrång på den lilla ö, öfver hvilken de
hittills fört ett oinskränkt herravälde.
En dag — isen låg ännu blank och spegelklar öfver
Tallsjön, med hvars natursköna omgifningar vi nu gjort oss
hemmastadde — öfverraskades vi under vårt arbete nära
invid stranden af ett ovanligt buller. Plötsligt störtade fyra
hjortar helt nära förbi oss i fullt språng ut på sjön, och
nästan i samma ögonblick framilade en Indian, som med
blixtens hastighet kastade sig öfver den ena efter den andra
af de snabba djuren, hvilkas lätta hofvar halkade på den
glatta isen, som gjorde det omöjligt för dem att undkomma
sin förföljare. Med en förvånande vighet och säkerhet på
det hala elementet afhögg han med sin stridsyxa ett bakben
på den ena hjorten efter den andra, sträckte dem sålunda
alla till marken, der de snart föllo ett offer för hans
jagtknif. Allt detta var nästan så godt som ett ögonblicks verk,
och vi hade knappast hunnit hämta oss efter det
öfverraskande i denna nya för oss så ovanliga jagt-scen, förr än
Indianen, lika lugn, som om han blott hade fångat en fluga, stod
omgifven af sitt rika, slagtade byte.
~ Den väldige jägaren var en af Pottawattomi-stammens
höfdingar, och den förste Indian, med hvilken vi i följd af
detta äfventyr fingo formera en något närmare bekantskap.
Inbjuden i de hvite männens wigwam, undfägnades han så
godt huset förmådde och visade dervid en större vänlighet
och belåtenhet än den Winnebago-indian, som nyligen
förut hedrat oss med sitt besök. Han examinerade noga alla
våra bössor, hvilka icke särdeles tycktes behaga honom, med
undantag af en utmärkt studsare som fordom tillhört konung
Fredrik, och sedan blifvit C:s egendom. Den ville han gerna
swap — ett anglo-indianskt ord för tuska, tillbyta sig, och
pekade dervid på hjortarne under löfte om en ytterligare
mellangift af skogens vildbråd. C. ville dock icke till hvad
pris som helst skilja sig vid sitt goda skjutgevär. Det lad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
