- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
273

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

komandoorden. Den deraf uppkommande lamhet i armar och
heshet i bröst betydde likväl föga emot den glädje vi kände,
att ändtligen på egen jord (ack, den var dock ännu obetald)
få plöja och så med förhoppning om framtida skördar. Väl
vetande, att första årets afkastning af den jord, som tidigt
på våren upplöjes, icke kunde blifva särdeles stor, uppodlade
vi nu endast fyra acres, och uppskjöto till längre fram på
sommaren att, innan gräset ännu hunnit sätta frö, uppbryta
ett större jordstycke för höstsäde.

Tidigt i Maj månads början planterade vi på ungefär
halfva upplöjningen majs, denna för den amerikanska
kontinenten oqi icke egendomliga, dock der mer än annorstädes
rika och utmärkta sädesart, hvilken, likaså yppig som nyttig,
ådrager sig alla Européers beundran. Detta herrliga
sädesslag är inhemskt i Amerika, och kallas der vanligtvis
Indian-corn, på grund deraf att ur-invånarne allaredan odlade och
begagnade det till föda, då landet först upptäcktes af
Euro-péerne, för hvilka, enligt hvad många påstå, det förut skall
hafva varit alldeles obekant. Det utgör ännu, liksom för
uråldriga tider sedan, de röde männens förnämsta
näringsmedel, och är för den hvite nybyggaren, åtminstone \ början,
af alla landtmannaprodukter, som den rika och fruktbärande
jorden skänker honom, den vigtigaste och den hvars odlande
allraförst kräfver hans arbete och omtanka. Också är majsen
af alla sädesvexter den, som mest odlas i Amerika, och
gifver den rikaste afkastning. Enligt 1850 års statistiska
tabeller uppgick majsskörden nämnda år till 592,071,104 bushels,
mer än dubbla qvantiteten af hvete, råg, korn, bafra och bo^
hvete sammanräknade.

Den trakt af Wisconsin, der vi bosatte oss, är likväl, i
likhet med unionens alla nordliga och nordvestra stater, på
långt när icke så tjenlig för majsodling som dess sydliga och
isynnerhet medlersta landsträckor, der ett varmare klimat
samt en fetare och mjukare jordmån frambringa långt större
och rikare majssorter än de, som i allmänhet på en
nordligare latitud kunna bringas till mognad. Med undantag af
burr-oakslätter och flod-dälder är openingslandet i allmänhet
icke heller så lämpligt för majs som skogen och isynnerhet
prairien. Dock bör dess odling icke heller der uraktlåtas af
nybyggaren, om han än måste låta sig nöja med ett mindre

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free