- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
281

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

slags åker är en majsåker den, som är blottställd för de
största missöden, hvilka mången gång kunna göra allt
nybyggarens arbete förgäfves och tillintetgöra alla hans
förhoppningar på någon skörd för det året De våldsamma
stormar, som i Amerika äro så vanliga, afbryta lätt de sköra
och bladrika stänglarne eller nedtrycka dem till marken,
hvarefter nästan ingen skörd är att hoppas,’åtminstone en
vida mindre än den, man någon gång lyckas erhålla af ett
annat sädesfält, som undergått samma missöde. I de
nordliga staterna inträffar ofta ganska skarp frost, för hvilken
majsen mer än något annat sädesslag är ömtålig.
Nybyggarne i dessa trakter måste derföre vara mycket försigtige
att till utsäde välja ett slag, som tidigt mognar. Redan i
September månad är man icke säker för frostnätter, hvilka,
utan att vara mycket stränga, likväl kunna totalt förstöra det
sent sådda och ännu ej fullkomligt matade majskornet.
Dertill kommer att åtskilliga mindre maskar och insekter tyckas
finna mera behag till majsplantan än till de flesta andra
vexter, och åstadkomma i följd deraf icke sällan på den en
ganska betydlig skada. Ytterligare infinner sig på
majs-åkrarne en oräknelig mängd småfoglar, isynnerhet de så
kallade Uackbirds (Quiscalus versicolor) hvilka stundom i
millioner betäcka desamma. De utrota väl en stor del af
de förstörande insekterna, men utkräfva också af det
vexan-de kornet för sig sjelfva en alltför högt taxerad belöning för
den tjenst, de sålunda gjort åkerbrukaren. De värsta odjur
på majsfälten och de, som der anställa’ den största förödelse,
äro dock ett slags små ekorrar, de så kallade chipmucks och
gophers {Tarnias striatus och Spermophilus tredecimlineatus)
hvilka för en farmer äro långt värre skadedjur än någonsin
vargar och björnar. Oss voro de under hela vårt
nybyggarelif ordentliga plågoandar. De gräfva sig små hål under
gärdesgårdarne och på åkern, der de göra sig bon, från
hvilka, om de riktigt der fått bosätta sig, det nästan icke är
möjligt att kunna fullkomligt utrota dem. Inom en ganska
liten terräng upptäcker man ofta flera hundrade sådana hål,
ur hvilka de flockvis utströmma och ödelägga den nyligen
besådda majsåkern. Så snart majsen skjuter upp och innan
utsädeskornet förruttnat, men just håller på att gro och slå
rötter, vandra de hela åkern utefter, och uppgräfva tufva
efter tufva, hvarvid de antingen straxt uppäta det der ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free