- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
282

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

sådda kornet eller ock bortföra det till sina underjordiska
förrådshus, i hvilka man vid plöjningen ofta påträffar stora
qvantiteter deraf. Sålunda kunna de på två eller tre nätter
totalt förstöra hela stora majsfält, så ätt intet enda stånd
återstår. Åkerbrukaren måste då antingen beså åkern om
igen, hvilket merändels under den redan då framskridna
årstiden är för sent, eller ock måste han för det året använda
den till något annat ändamål; icke sällan händer det att
stora med mycken möda och arbete till vårsådd ansade
sträckor måste lemnas obegagnade till nästa såningstid.
Skogen och eköppningslandet äro merändels mer än prairien
blottställda för denna landsplåga. Man kan knappast tänka
sig någonting mera nedslående för en farmer och nybyggare,
än, när han en morgon kommer ut på sin åker, och efter
all sin svett och möda, finner det ena nyss uppskjutna
majsståndet efter det andra ligga uppbökadt och vissnadt på
marken. Om ock vi, hvad heller som var, det första året icke
kunde göra räkning på någon rik majsskörd ifrån vår
ny-plöjning, så fingo vi likväl till vår stora ledsnad erfara, huru
de här omtalade odjuren med all flit arbetade på att göra
den ännu torftigare. Det hjelpte icke, att vi trakterade dem
med så mycken arsenik, att den kunnat vara tillräcklig att
förgifta en hel armé; högar af lik lågo visserligen på
marken, men jemte dem också, en bild af mången utvandrares
gäckade förhoppningar, de uppbökade, vissnade
majsplantorna, af hvilka vi väntat oss gyldene ax och förbättrade
omständigheter. *

Det återstående af vår lilla nyodling användes
förnämligast till potatis och andra rotvexter. Den förstnämnde
sattes på samma gång som jorden upplöjdes, i fåran under
plogtiltan. På sådant sätt, om potäterna sedermera väl
kupas, erhålles äfven det första året en icke så obetydlig skörd,
ehuru äfven i detta fall den nyvända, lerblandade och ännu
ouppmjukade jorden på eköppningsland i början ger mindre
afkastning än skogens och prairiens lösa svartmylla. På en acre
planteras ifrån 8 till 10 bushels potatis, hvilka på gammal
jord gifva ifrån 150, 200 till och med 300 bushels. Enligt
berättelse skulle en farmer icke långt ifrån oss ett år hafva
skördat 600 bushels på acren. Detta var likväl måhända
en af de öfverdrifna, för att icke säga rent af vidunderliga
berättelser, med hvilka de förste nybyggarne i ett nytt terri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free