- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
288

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288

sjöarne, hvilken endast genom ett lika mycket för roende
som för gående otillgängligt träsk var förenadt med den sjö,
öfver hvars stränder och vatten vi ännu kunde kalla oss
ensamt rådande herrar. Med en så kallad padctte, liknande en
skofvel, i stället för åror, måste jag på indianskt vis medelst
ett tag än på den ena sidan än på den andra forsla mig
fram ungefär sex mil längs med stränderna, tills jag
omsider uppnådde en flod, ifrån hvilken den bräckliga
farkosten sedan landvägen transporterades öfver i Tallsjön. Vid
samma tillfälle som båten afhämtades hade jag köpt väl ett
dussin hönor, som, inpackade i ett bushelmått, måste det
återstående af vägen bäras på hufvudet Det var ett kackel
och ett väsen, som, oberäknadt bördans tyngd, kunde gjort
ett bättre hufvud än mitt vimmerkantigt Emellertid
belönades jag vid hemkomsten för besväret, finnande nästan lika
så många ägg som höns i korgen.

Med Ellida, så kallades den nya draken på Tallsjöns
vågor, börjades nu ett fiskafänge, som icke på många ställen
haft sin like. Sannolikt hade ingen hvit man före oss fiskat
i detta vatten, och de röde männen måtte hafva försmått
dess rikedom. Det var liksom att hämta fiskar upp ur en
välförsedd sump. Endast några få famnar ifrån stranden var
ett grund, der vi icke behöfde mer än kasta ut våra
metspön, för att inom några minuter få mer än tillräckligt för
ett mål, äfven om hushållet varit dubbelt så stort. På
aftnarne ljustrades, då Ellida vanligtvis fick en god last af
åbor rar, gäddor och andra större fiskar. Hvad som icke
straxt kunde uppätas, saltas eller soltorkas, gafs åt
svinahjorden. Många voro af det slag, att de endast för det
sistnämnde ändamålet kunde användas. Till dem hörde ett
slags näbbgäddor hvilka här funnos i ymnighet, några
vägande 20 skålpd och derutöfver. De voro så hårda, att de
måste sönderhuggas med en yxa, och sedan svinen slutligen
hunnit ledsna vid färsk fisk, var det mer till förargelse än
gagn, som vi ibland af misstag fångade dem på ljustret

Emellertid var detta ett ganska underhållande nöje på
aftnarne. Utom glädjen öfver den alltid rika fångsten, njöto
vi af det vackra, omvexlande landskapet, hvilket, allt efter
som vi sakta gledo fram i vikar och bugter, med dess
leende stränder och nylöfvade ekar upplystes af skenet ifrån
cederblosset i båten. Under ljustringen fångades ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free