- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
291

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

291

ligen förbjuda det förras nedhuggande; men om bi-jägaren
på annat sätt kan beskatta det, så står det honom fritt, och
skulle jordegaren sjelf finna för godt att fälla trädet, så
måste han enligt nybyggare-lag lemna vax och honung orörda.
Vanligtvis uppgöres en sådan sak i godo; ett murket träd
är ingenting att hålla på, och Amerikanaren är i allmänhet
aldrig småaktig.

Händelsevis upptäckte C. och jag en gång i början af
sommaren en stor, ihålig ek, som, så vidt vi kunde döma,
och hvari vi ej heller misstogo oss, var en verkligen
gigantisk bikupa. Vi sågo straxt att trädet var så beskaffadt att
det var omöjligt att kunna fälla eller afsäga det, utan att på
samma gång helt och hållet förstöra det såsom bikupa, och
att bisvärmen sålunda icke stod att räddas. Med en nafvare
undersökte vi den krokiga stammen på flere ställen, och
funno att den långt ned ifrån öppningen i toppen var, eller,
rättare sagdt, till hösten torde blifva ett rigtigt
honungsmagasin. Till en början höggs således blott ett märke i
trädet och det fick stå till en mera tjenlig tid, då vi
slutligen begåfvo oss dit med våra yxor för att få erfara, att
Amerika dock på sätt och vis verkligen är ett förlofvadt landt
der i bokstaflig bemärkelse "mjölk och honung flyta." L. och
Chr. voro oss behjelpliga med ämbar, pannor, grytor och allt
möjligt, hvari det herrliga bytet kunde inslefvas. Det var
också nödvändigt att hafva alla dylika kärl i beredskap. Med
ett förfärligt brak störtade trädet till marken, den
nedåtböj-da toppen borrade sig djupt in i jorden; en stor del af
stammen splittrades i stycken, och det blef ett ösande af
alla krafter, utan afseende på om bin, jord och barkbitar
emellanåt fingo åtfölja honungskakorna, som i fallet för det
mesta blifvit sönderbrutna. Väl hade vi försett oss med flor
och handskar samt vidtagit alla för ett sådant tillfälle
nödvändiga försigtighetsmått; men det oaktadt fingo vi erfara,
att, liksom det icke finnes någon ros utan törnen, så gifves
det icke heller någon sötma utan bitterhet. Milliontals
surrade de stackars bina omkring våra hufvuden, nedsjogo i
massa på våra flor och kläder för att — det ingen kunde
förtänka dem — utkräfva sin hämnd på den menskliga
roflystnaden och grymheten. Också kände vi sjelfva, när vi
sågo all den förödelse vi åstadkommit, i våra hjertan ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free