Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
styng, som var nästan smärtsammare än de som tillfogades
oss af de små uppretade djurens gaddar*
Ännu många dagar derefter sågo vi flockar af bin
svärma omkring ruinerna af deras fordna samhälle, lik en
husvill familj, som på den brända tomten af sin ödelagda
bostad söker att i askan uppleta några spillror af de egodelar,
den med flit och möda hopsamlat. Emellertid blef en del
af honungen ett i hushållet välkommet ombyte med den
bruna sirapen, och en del deraf jemte vaxet föryttrades i
Milwaukie emot kontanta penningar, de der begynte att
blifva allt mer och mer sällsynta i vårt nybygge.
Blott en enda gång sedermera lyckades vi finna ett
sådant bi-träd, hvilket med välbehållen svärm vi hoppades
kunna föra hem till Tallsjön; äfven det märktes med våra
initialbokstäfver; men när vintern kom och det skulle
af-hämtas, befanns det vara nedhugget. Flere europeiske
utvandrare hade då tagit i besittning landet omkring oss, och
gammal nybyggare-lag och ordning begynte att blifva
mindre respekterade. En af dem, en Norrman, som på sitt eget
sätt uppfattade den personliga friheten i republiken,
förklarade som god pris det, som den Amerikanare, på hvars
egor vi gjorde vårt förra fynd, skulle hafva ansett stridande
mot rätt och heder att utan vår vetskap ens vidröra.
Men om skogen och sjön nu gåfvo oss mer än
tillräckligt äta, så voro vi äfven sjelfve gifne till mat åt dessa
millioner muskitos, som nu började infinna sig. Jag fruktar att
jag tillförne om dem fällt ett ganska förhastadt omdöme, då
jag beskrifvit dem såsom icke varande värre än våra
svenska myggor. Den plåga de förorsakade oss kan icke
beskrifvas. Våra af dem vanställda ansigten skulle knappast
blifvit igenkände af våra närmaste vänner. På land och på
sjö, under jagt och fiske, plöjande och sående, om dagen
som om natten, voro de oss en oupphörlig tortyr. De stungo
väl icke genom stöflarne, såsom somliga påstå de kunna göra,
men andra vanliga klädesplagg voro emot dem otillräckliga
skyddsvärn. Det röktes i och omkring stugan, men
förgäfves: det europeiska blodet var påtagligen ännu qvar i våra
ådror. Enda medlet att åtminstone om natten befria sig
ifrån dessa odjur, är att omgifva sängen med ett så kalladt
muskitnät, gjordt af ett slags grof tyll eller hårduk,
särskildt väfd för ändamålet. Ett sådant nät är i Amerika un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
