Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
för sirap och verkligt kaffe i stället för brändt hvete. Liar
till den nu förhandenvarande höslåttern skulle äfvenledes
upphandlas utom åtskilliga andra förnödenheter.
Med litet proviant i resväskan begaf jag mig åstad i
daggryningen. Det var en herrlig sommarmorgon. Tusende
små blåfjädrade skator sqvattrade muntert i sädesåkrarna;
kungsfoglarne sutto i ekarnes toppar och uppstämde med
deras något egna men välljudande toner en vidt öfver fältet
skallande chorus; flockar af röd vingade svartstarar hoppade
qvittrande längs utåt gärdesgårdarne, väntande att få sin
andel af den rika skörden; uppfriskade af morgondaggen
öppnades de i alla möjliga färger skiftande blommorna sina
kalkar mot solen; eköppningarnes parklika kullar och dälder,
mellan hvilka framskymtade insjöarnes spegellugna, klara
vatten påminde mig om Djurgårdens vackra nejder och
lummiga ekar. Tanken på hemmet och de kära helsningar jag
väntade mig att snart derifrån erhålla, påskyndade mina steg.
Innan solen ännu uppnått sin middagshöjd stod jag på den
höga sandås, ifrån hvilken en herrlig utsigt öppnar sig öfver
den nedanför liggande staden med dess ständigt nyuppförda
allt större och större, allt smakfullare och smakfullare villor
och byggnader, mellan hvilka slingrade sig den af segel och
ångbåtar uppfyllda floden, som utfaller i Michigansjön, den
brusande jättekällan, insjöhafvet, hvars oöfverskådliga böljor
i öster bilda en glittrande ram omkring den terrassformiga
staden med dess solbelysta trädgårdar.
Vid ankomsten till Milwaukie begaf jag mig genast på
vigilans till min danske vän K. Då han händelsevis icke
var i sin bod och ej förr än om en timme kunde träffas,
lönade det naturligtvis icke mödan att gå till postkontoret
Under tiden tog jag in på ett värdshus, vårt vanliga
qvarter då vi voro i staden, och sökte dämpa min otålighet med
en god måltid, som oaktadt den medförda matsäcken väl
behöfdes efter en 30 mils vandring. Den vanliga
mattimmen var ännu icke inne, men i följd af den vackra
Ingeborgs bemedling erhöll jag åtskilliga förfriskningar, som jag
vid min återkomst lofvade liqvidera. Slutligen träffade jag
K., och med ett par dollars i fickan mera sprang än gick
jag till posthuset. Brefvet erhölls, men döm om min
förvåning, då stilen på kuvertet var mig alldeles obekant och
då jag i poststämpeln läste ordet Halmstad, en stad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
