- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
303

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

Emellertid anlände fortfarande åtskilliga skrifvelser af
samma beskaffenhet som kammarjunkar L:s, från hvilka det
är att önska, det blifvande nybyggare, hvilka, liksom vi, icke
hafva så godt om hvarken tid eller penningar, måtte varda
förskonade.

Den 27:de Juli började vi att slå hö, i mitt tycke det
tyngsta och mest påkostande arbete áf allt, hvarvid vi dittills
fått vänja oss. Detta arbete är, efter hvad jag tror, väl icke
i sig sjelft tyngre och svårare, än det är i Sverige, utan
tvärtom lättare, på grund af den bättre och mera
ändamålsenliga redskap, som här begagnas; men hvad som egentligen
gör det påkostande, åtminstone för en ovan arbetare, än den
brännande solhettan, de blodsugande muskitos och
svårigheten att under denna sysselsättning få friskt och godt
källvatten.

Då det vanligen tål flere år, innan nybyggaren kommer
i tillfälle att inberga några odlade foderväxter, måste han
i kärr och på sänka naturliga ängsmarker slå det hö, han
behöfver. Prairiebon har i detta, liksom i flera andra fall
en stor fördel framför skogsbon och nybyggaren å
eköpp-ningarne. Det vilda gräs, som vexer äfven på den
högländta prairien, erbjuder en god slåtter, då det deremot i
den oröjda skogen naturligtvis är alldeles omöjligt att
komma fram med lian, och då så väl der som på apeninffslsndet
icke finnes någon egentlig gräsvall. Gräset på dessa ställen
kan väl understundom vexa till en alldeles förvånande höjd,
men det är väl groft och dessutom så glest, att det icke
lönar mödan att slå detsamma. Nybyggaren derstädes måste
derföre vara betänkt på att uppsöka något tillgängligt kärr
eller moras, der han ofta finner ganska goda och för
boskapen både begärliga och födande grässlag. Såsom starrhö
betraktadt är det hö, som slås på dylika ställen utan tvifvel
ett ibland de bästa. Emellertid äro sådana platser ofta långt
aflägsna, hvarigenom så väl sjelfva höbergningen som
hemkörningen, hvilken på de våtare myrarne icke kan ske förr,
än på vintern, ganska mycket försvåras.

Dessa kärr och myrar, huru nyttiga, ja huru
oumbärliga de än i början äro för nybyggaren, äro vanligtvis det
land, som sist af allt inköpes. Äro de mycket vidsträckta,
hvilket nära större insjöar och floder i allmänhet är
förhållandet, så begagnas de i många år såsom en allmänning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free