- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
331

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

Jag kan icke afhålla mig ifrån att omtala en annan
svensk, vid namn Wester, som var en ibland de många,
hvilka för en tid gästade Nya Upsala, och som jag sedan
flere gånger träffat under hans händelserika lefnad, hvilken
verkligen icke är utan sitt egna intresse. Han hade fordom
varit lumpsamlare i Sverige, men då han första gången
besökte vårt nybygge, ämnade han blifva prest, och hade
redan begynt gå omkring i ett af de norrska settlementen och
predika i stugorna. Genast efter sin ankomst till New-York
kom han i beröring med en derstädes mycket beryktad
svensk skeppstimmerman, som en gång, liggande under en
brädhög, påstod sig hafva fått en särskild kallelse ofvanifrån
att, lik en annan Paulus, gå ut och predika kristendomen,
hvarvid han dock aldrig uraktlät att först och främst omtala
sin egen underbara omvändelse. Hänförd af hans predikan,
kände äfven W—r sig väckt, omvänd och kallad till
samma värf. Med särdeles ifver slöt han sig till sin lärares
bekännelsesamfund, nemligen methodisterne, i hvilken sekt han
genast måtte hafva blifvit antagen till ett slags "exhorter",
klassledare eller någonting dylikt, med särskildt afseende på
en blifvande verksamhet ibland Skandinaverne i Vestern, dit
han också straxt efter sin omvändelse förpassades. Troligen
var det också i akt och mening att som missionär inverka
på oss, som han nu gjorde oss sitt besök; men, thy värr,
rönte han föga framgång. En afton fick han likväl tillfälle
att till vår uppbyggelse uppläsa en af sina långa
predikningar, hvarunder det föll sig svårt för litet hvar af oss att
kunna hålla sig alfvarsam. Den hörde till det slaget, om
hvilka det är svårt att afgöra, antingen det är ett större
missbruk af Guds namn att sammanskrifva dem eller att
åhöra dem. Vare det nog sagdt, att det enda intryck som
denna predikan på oss gjorde, var vissheten om att vännen
W—r passade bättre till lumpsamlare än till predikant. Det
var dessutom någonting hos mannen sjelf, som tydligt sade
oss, att detta var " en befattning, i hvilken han icke länge
skulle komma att fortfara, att en reaktion snart skulle
inträffa i den värma och nit, hvaraf han mera inbillade sig
vara lifvad än han verkligen var, och som till en stör del
yttrade sig i de bittraste utlåtelser emot det svenska
presterskapet, hvilket han helt och hållet frånkände all sann
kristendom. — Ehuru fullkomligt obildad och okunnig, föreföll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free